Idag  är det 3 år sedan Max kom till familjen. Eller rättare sagt sen han kom till Helena.

Den 14 juli 2011 var en solig,  varm dag, precis som idag.

Jag och Helena klev upp tidigt för vi hade bestämt att hälsa på Emilia på fotbollsläger i Borlänge. Vi hade Milo med oss.

Efter några kilometer blev vi stoppade av polisen i en kontroll och jag fick blåsa.

När vi kom till Hedemora ett par timmar senare blev jag stoppad igen för jag hade kört för fort och fick en böteslapp på 1500 kr. För säkerhets skull fick jag blåsa igen. Jag förklarade för polisen att det var andra gången den dagen ( och fortfarande inte lunchtid) och han svarade att om jag blåst för några timmar sen så var det väl knappast troligt att jag hunnit supa mig full på den tiden. Som om det nånsin funnits risk för det.

Sen visade det sig att registreringsskyltarna som jag anmält stulna ett halvår tidigare fortfarande stod som stulna och att det i polisens register såg ut som att jag åkte falskskyltat. Så då fick jag följa med och sätta mig i polis-picketen en halvtimme eller så när de undersökte det.

Helena var alldeles förskräckt över vad jag hade för mig. Resten av resan gick dock utan problem. Vi hann se en match när Millan spelade och hon gjorde mål. Vi stannade till i Avesta vid Dalahästen och var in i en souvenirbutik.

Vi hade en så    mysig heldag tillsammans. Vi hade radion på i bilen och lyssnade på musik. Vi pratade och diskuterade och försökte hjälpas åt att läsa vägskyltarna. Och vi skrattade MASSOR!!!

Ungefär när jag satt i polispicketen fick hon MMS, föreställande en en söt 6-månaders Max som riskerade avlivning om han inte fick ett nytt hem snarast. Naturligtvis kunde vi inte motstå det och på kvällen när vi kom från Borlänge åkte vi för att titta på honom. Det blev kärlek från första stund från Helenas sida och han följde med oss hem i bilen direkt.

Långt senare fick vi veta att han egentligen Mikey men då var han liksom redan Max för Helena. Och han fortsatte vara hennes ögonsten

Helena hade haft honom nästan precis ett och ett halvt år när hon lämnade oss.

Det innebär att nu har han varit hos oss längre. Det är ändå hon som är hans matte, precis som hon är Ronjas  matte.

Men visst är det konstigt med tiden. Jag upplevde att Helena hade Max så länge. Jag upplever att han varit hos oss mycket kortare tid. Ibland känns det så oerhört länge sen Helena var här. Och ibland känns det alldeles nyss.

Max idag

Max och Helena