catchingup

Direktlänk till inlägg 24 augusti 2014

Veckan som gick, mer omtumlande än väntat

Av Eva Wedberg - 24 augusti 2014 16:30

Jag hade aldrig trott att det skulle komma så många reaktioner på mitt, Cecilias och Kims deltagande i Aftonbladets webb-TV.

Vi var ju bara en liten, liten del av programmet, där Ludmilla för övrigt gjorde en jättefin insats. Men i och med att vi "skyltade" i början följt av den kortare texten så fick vårt inslag stor spridning.

Jag tror heller inte att det är så vanligt att man får prata på det viset och verkligen försöka beskriva människan man mist. Oftast handlar det om omständigheterna kring själva självmordet.

Jag är iallafall oerhört tacksam över att jag fick den här möjligheten och att problematiken uppmärksammas.

För som jag sagt tidigare, vi som drabbats ska alla vara stolta över de vi mist. De var fantastiska personer som tyvärr just då inte orkade leva. Och det är ingen skam att inte orka.

Vi som är kvar har också all anledning att vara stolta. Vi har gjort allt vi kunnat och velat deras bästa, mer kan man inte begära.

Jag vill också passa på att tacka för alla fina kommentarer, samtal och  delningar av länken.


Numera reflekterar jag på ett annat sätt än tidigare över hur suicid beskrivs i litteraturen. När man fått upp ögonen för det så märker man att det förekommer i så gott som all´litteratur. En författare som heter Bo Andersson har också skrivit en utmärkt bok "Att vara eller inte" som handlar bland annat om självmord i film och böcker.

Det jag lagt märke till när jag läser i böcker är att det ofta beskrivs litet "ädelt". Sorgligt javisst men ofta finns inget alternativ. En före detta popstjärna som är på dekis och aldrig kan bli den han var, kvinnan som lämnat allt för en omöjlig kärlekshistoria tar sitt liv för att mannen ska kunna fortsätta , krigaren som offrar sig för sitt land. Jag vet att det låter ålderdomligt och sterotypt men det förekommer i litteratur som är relativt nyskriven.

Ibland är det någon ganska avlägsen kompis eller släkting som tar sitt liv och då får man sällan veta mer om dem än just att de tog sitt liv och kanske att de alltid varit litet udda.

Kanske väljer jag fel böcker att analysera men jag tycker inte jag hittat någon som verkligen nyanserar bilden av den som tar sitt liv.  Men kanske är vi inte riktigt mogna för det heller.

Om ni har andra erfarenheter får ni gärna höra av er.


Ännu ett exempel på att jag är inne på andra året efter Helena:

I helgen har jag varit i Mundekulla utanför Emmaboda och hållit kurs för föreningsvalda kassörer inom Riksteatern.

Jag var där för precis ett år sedan på ett liknande uppdrag.

Det mesta var sig likt och jag blev åter fascinerad över den fantastiska anläggningen som byggts av verkliga entusiaster.

För mig var det ändå en stor skillnad. Då, hade jag nyss kommit upp i att jobba halvtid, jag var obekväm med att resa och att ha en massa människor omkring mig.  Jag var helt utmattad då kursen var klar.

Nu finns en helt annan kraft i mig, jag lägger märke till andra saker runt omkring och det stör mig inte att vara i folksamlingar.

Det känns bra att kunna jämföra på det viset och se att det faktiskt gått väldigt mycket framåt sedan förra året.


Jag började detta inlägg med att skriva om inlägget i Aftonbladet web.

Som vanligt kommer man ju på efteråt vad man skulle ha sagt. Om jag fick möjlighet att göra om inspelningen skulle jag beskriva hur mycket jag saknar alla telefonsamtal och SMS från Helena. Jag tror faktiskt att det är det jag saknar mest. Alla nonsenssamtal


"Hej världens bästa mamma, vad gör du?"

"Jobbar, vad gör du?"

"Jobbar. Har du kul då?"

"Sådär. har du?"

"Sådär"

"Var det nåt särskilt?

"Nä. Då säger vi så då"

"Puss då"

"Puss"


Mundekullaidyll


 

 

 


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - 8 april 2022 16:18


Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Av Eva Wedberg - 8 april 2020 20:32


Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

Av Eva Wedberg - 12 januari 2020 18:28

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

Av Eva Wedberg - 8 april 2019 12:03


     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Av Eva Wedberg - 11 januari 2018 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards