catchingup

Direktlänk till inlägg 19 oktober 2014

Elefanten i rummet

Av Eva Wedberg - 19 oktober 2014 19:22

    

Jag var på släktkalas häromdagen.

En av kusinerna fyllde år och bjöd på tårta.

Jag gillar kalas. Jag tycker man ska passa på att fira när det är tillfälle.

Vi var ganska många på kalaset, mellan femton och tjugo personer.

Och det är vid de tillfällena. När familj och släkt samlas. Det är då det känns extra tydligt att någon fattas.

Man skulle kunna tänka sig att är man femton personer så är det inte så stor skillnad om vi i själva verket skulle vara sexton.

Men det märks så tydligt. Saknaden efter Helena blir som en elefant som tar upp en stor del av rummet.

Helena hade varit så självklar gäst på kalaset. Hon älskade att släkten samlades. Hon missade sällan ett sånt tillfälle.

Hon ville gärna att vi skulle bjuda hem släkt och vänner. Hon tog ofta initiativet. "Kan vi inte bjuda hem "dem" nästa helg." "Vem ska vi fira jul med i år?"

Hon var på många sätt "kittet" som såg till att vi sågs. Medelpunkten i syskonskaran, bland kusiner och bland vänners barn.

Även om hon inte varit den centralgestalt hon var, så är jag övertygad om att det hade varit lika smärtsamt uppenbart att hon inte var med. Det i sig har ingen betydelse men eftersom det handlar om Helena så blir det så jag beskriver det.

Hon var dessutom väldigt noga med att vi skulle fira hennes födelsedag. Hon räknade ner dagarna till 8 april månader innan. Och hon tog illa upp om någon missade den stora dagen.

Hon hade sån respekt med sig när det gällde det. Förra våren, några månader efter hon lämnat oss, så pratade jag med en av hennes vänner. Vännen planerade en längre utlandsresa. Jag frågade när hon tänkte åka. Jag fick till svar att det fick bli efter 8 april, Helenas födelsedag. För Helena skulle inte ha tyckt om att att hon var bortrest då.

 

Även om elefanten var påtaglig när vi träffades så tycker jag ändå att den blir något mindre för varje liknande tillfälle.

Det har funnits många tillfällen då vi funderat på om vi ska samlas. Det har inte känts rätt. Vissa samlingar är jobbigare än andra. Släktträffar, grupper av vänner, där det är så påtagligt att  Helena fattas. Där vi nästan kan känna oss litet främmande för varandra när Helena inte är med. Våra roller har förskjutits och det är jobbigt att hitta nya.

Men jag tror att man måste försöka ändå. De grupperingar som betytt mycket är värt att kämpa för.

Det kan kännas konstigt och jobbigt. Vissa konstellationer kanske aldrig känns rätt igen.

I familjen har vi tvingats hitta våra nya roller. Helena är saknad varje dag men vi som är här blir sakta men säkert en ny enhet. Vår familj är fortfarande fem personer. Fyra lever här nu, den femte är inte här men ändå med oss varje dag i det vi gör.

På samma sätt kan vi hitta sätt att förhålla oss till varandra i andra sällskap även om Helena inte är med som vi skulle vilja.

Så småningom kan vi placera den där elefanten i hörnet. Helena kommer alltid att vare en självklar del när vi träffas. Men istället för att vi känner smärta och vemod för att hon inte är med så kommer saknaden bli en naturlig del av oss och vi kommer att känna värme och glädjas över den tid hon var med oss.

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Torsdag 11 jan 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Av Eva Wedberg - 10 juni 2017 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - 8 april 2017 16:42

Vad märkligt det blir. Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag . Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlo...

Av Eva Wedberg - 13 februari 2017 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Av Eva Wedberg - 12 januari 2017 21:30

  Det har gått 4 år sedan Helena lämnade oss. Det är så svårt att förstå- Jag har gjort några noteringar igår och idag som jag publicerar här i bloggen.       11 januari kl 14:00 Jobbar, tankarna återvänder gång på gång till imorgon.  Det ...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se