Det håller på att hända något. Sånt som ingen pratat om, sånt som är tabu, sånt där man i många fall är mer rädd för omgivningens reaktioner och fördömanden än för själva sjukdomen. Det börjar man prata om. Mer och mer. Kanske är det för tidigt att kalla det en revolution men någonting håller definitivt på att hända med attityder kring psykisk ohälsa.

Alltfler kända personer träder fram och berättar om egenupplevd psykisk ohälsa; om ångest och depressioner. Senaste numret av tidningen Chef hade tema psykisk ohälsa. Flera höga chefer i stora bolag intervjuades och berättade om utmattningsdepression och självmordstankar.

Vår överbefälhavare "gick in i väggen" och hymlade inte med varför han var sjukskriven.

Vi som förlorar någon genom suicid berättar i allt högre grad om vad som hänt. Många som tigit träder nu fram och berättar.

TV-program och tidningar tar upp ämnet alltmer.

Fortfarande tror jag att många drar sig för att berätta på arbetsplats och i vänkretsen om hur de mår. De har ofta inte ens modet att berätta för sin familj. Man är rädd att stämplas som en instabil vekling. En knäppgök. En gång deprimerad alltid litet vekare; en man inte alltid kan räkna med. Klarar han/ hon av det? Bäst att ta nån som är "starkare".

Men ju fler vi är som berättar, som vågar, som har en tillit till sin omgivning. Desto fortare kan vi vända detta i en sundare riktning.

När vi som drabbas dessutom vågar ställa krav: På bättre psykvård, bättre förebyggande av psykisk ohälsa och på åtgärder som förebygger suicid. När vi blir fler som orkar och vågar ställa krav. Då är jag övertygad om att våra politiker inser och känner sig manade att satsa skattepengar till ändamålet.

När vi också visar att det på sikt är billigare att rädda liv än att fortsätta med business as usual, då kommer pengarna, VÅRA skattepengar, att öronmärkas för detta.

Älskade, älskade Helena. Du lämnade oss inte förgäves!!! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...