Älskade Stinta!

Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu. 

Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen. 

Din faster och farmor dog i början av april med några års mellanrum.

7 april  2017 var det en galning som fick för sig att stjäla en lastbil och köra i full fart på Drottninggatan.

Och i år är i stort sett hela världen lamslagen av ett virus.

Så du får ofta konkurrens om uppmärksamheten på  din födelsedag. Det hade du nog inte tyckt om, du som helst ville stå i centrum.

Idag har det gått 29 år sen den fantastiska vårdagen du såg dagens ljus.

Jag tänker inte så mycket på hur många år du skulle fyllt, hur många år som gått sen du kom till oss. Men jag minns för alltid känslan när du kom. Den totala lyckan och den omedelbara kärleken som föräldrar känner för sina barn.  Det var många barn som föddes i Södertälje den här dagen och det var fullt överallt. När vi lämnade förlossningen fick vi vänta flera timmar i korridoren innan det fanns någon ledig plats på BB. Jag satt på en säng med dig inlindad i en filt bredvid. Det var tröttsamt och obekvämt men det gjorde inget för du hade kommit till oss.

Och jag tänkte nog aldrig nåt annat än att du skulle stanna för alltid.

Jag inser med tiden att det här med hur många år du skulle varit eller hur länge du varit borta spelar allt mindre roll.

Jag hade länge "milstolpar" när jag tänkte att när de passerat skulle du kännas längre bort.

När januari 2013 övergick i februari, till en månad du inte var med. När 2013 övergick i 2014 till ett år du inte var med.

När 2019 blev 2020 och ett decennium du inte finns med. 

Men du är lika borta hela tiden.  Det har du varit alldeles för länge.

Vardagen utan dig fungerar numera bra. Det gjorde den inte den första dagen, första månaden eller första året. Kanske inte ens de första åren. Så ur den synvinkeln är tiden mera en vän.

Ibland kan jag känna mig så sorgsen över allt du missat de här åren. Resor, jobb, hänga med familj och vänner, bli vuxen på riktigt. Och mitt hjärta kan nästan brista när jag tänker på att du som alltid hade den senaste modellen av telefon aldrig kan äga en senare modell än den Iphone 4  du var så stolt över men som nu är hopplöst omodern.

Vi klarar oss Helena, det gör vi. Vi har det bra. Men vi saknar dig så otroligt mycket.  Det spelar ingen roll hur lång tid det går utan dig. Vi kommer alltid sakna dig lika mycket. Det är så fel att du inte är här. Och särskilt idag skulle du varit här och firat din 29-årsdag med oss.

Jag återanvänder bilden från din 18-årsdag igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...