catchingup

Inlägg publicerade under kategorin Efter Helena

Av Eva Wedberg - 1 mars 2013 13:49

Från anteckning 26/1 2013

Vi satt vid frukostbordet. Läste varsin del i DN, lugn och ro.

Så har det varit många lördagar. Litet avkoppling efter veckan.

Långfrukost, god frukost.

MEN något är fel. En "normal" lördag ska också innehålla:

Alternativ 1

Helena ringer. Är det en jobbarhelg har hon ringt och väckt oss för ett par timmar sedan.

Nu ringer hon igen för att fråga om vi har några planer för dagen.

"Kan vi ta en promenad med hundarna? "

"Vad ska ni äta till middag? Om det är något gott så kommer jag och äter"

Alternativ 2

Helena och hundarna dyker upp utan förvarning. Jag och Tommy konstaterar att det är slut på friden för denna gång.

Oftast har hon inte ätit frukost utan börjar med det.

Planerar för att ta en långpromenad med hundarna, ska bara kolla Facebook först.

Om vi redan ätit frukost när Helena kommer gör hon iordning något och ber mig göra henne sällskap så vi kan "catcha upp" sen sist vi sågs.


MEN inget är normalt eller som det ska vara.

Eller mycket är som det ska vara. Vi har Daniel och Emilia, två fantastiska barn hos oss.

Men en pusselbit, en oersättlig femtedel av vår familj saknas för alltid.

Det är så fel.

Jag skulle göra vad som helst för att se henne storma in en lugn lördagsfrukost och jag och Tommy tittar på varandra och utbrister: "Nu är det slut på friden".  


 

Födelsedagsfrukost på 18-årsdagen

 

Frukost på Cypern, augusti 2012



ANNONS
Av Eva Wedberg - 28 februari 2013 11:26

Tankar nedtecknade 24/1 2013

Dagarna går in i varandra.

Jag lullar på, vill helst inte lämna huset.

Det är litet lugnare nu, mindre folk. Ringer fortfarande en hel del. Jag älskar att prata om Helena.

Jag är minst lika frågande nu som för 12 dagar sen om VARFÖR. Jag förstår inte. Skulle jag ha läst hennes signaler tydligare? Varför pratade vi inte längre det där sista samtalet? Vissa stunder grämer jag mig fördärvad att jag inte insåg hur det var fatt och åkte till hennes lägenhet.

Jag önskar verkligen att jag gjort det. Samtidigt vet jag att jag antagligen agerat på samma sätt idag. Jag visste inte mer.


       

                           Med Nizze och Milo 2005

  Helena hade sannolikt kunnat få hjälp och det här hade inte behövt hända. Jag respekterar hennes val men tycker det är fel val.


Jag saknar henne så mycket. Hon "boostade" mitt mammaego och sade att jag var världens bästa mamma. Vi skrattade och skämtade som väninnor.

Hon lurade mig att skratta gång på gång med "buy sea chair ten" "run car snow pen". Ibland undrade hon hur jag fortfarande kunde skratta men det var ju för att hon sade det på ett så roligt sätt

Eller andra interna skämt vi hade: "Nu blir du förvånad att jag sitter här" som en brukare sagt till Helena när hon kom på hembesök  och som hon och jag sade när vi sågs.

 "Åh fy fan så här trött/seg/arg/glad/fattig har jag aldrig varit".  Ett skämt från en ståuppshow med Mårten Andersson. Han sade det som exempel på hur det skulle låta om man pratade som en flygvärdinna även privat. Jag och Helena gjorde det till vårt och betoande överdrivet som flygvärdinnor och tyckte det var otroligt roligt.


Massa nonsens som kommer till med människor man tycker mycket om och som står en nära.

Det är klart att vi inte skämtade och var glada jämt. Vi pratade allvarliga saker, diskuterade, funderade över framtiden, blev osams ibland.


Jag kunde bli irriterad för att hon krävde så mycket uppmärksamhet. Hon ville vara i centrum och kunde vara sårad och oförstående om någon annan tilläts ta ljus från henne.


Hon satt ofta i mitten när jag träffade en väninna, hon ville inte riskera att missa något som sades.


Jag minns en gång när Daniel och kusin Jimmy skulle gå på bio. Hon bestämde helt enkelt att även hon skulle följa med, utan att fråga om det var OK, hon förutsatte det. Antagligen bestämde hon vilken film de skulle se också och grabbarna hade inget att sätta emot.


Så många minnen. Det känns så viktigt att bevara dem, dokumentera och ta fram ofta.


Min älskade, älskade, fina flicka!!!!!!!






ANNONS
Av Eva Wedberg - 26 februari 2013 13:28

Från anteckningar 130123

Natten

Jag sover förvånansvärt bra, somnar på en gång och vaknar relativt utvilad.

Helena har ännu inte kommit till mig i drömmen. Kanske inser hon att jag måste få mer krafter först.

Inatt var första natten jag drömde obehagligt. Jag letade efter något som jag inte kunde hitta. Letade överallt, lyfte på saker men fann inget. På nåt sätt fanns Oliver, vår kanin som dog i våras, med i drömmen och vi slängde in honom i buren.

Och den där starka känslan att nånting fattades som jag inte kunde hitta.


Blommor

Jag har tappat räkningen på alla blommor vi fått hemskickade. Mycket över 20 är det iallafall.

Det är så fina blommor och det känns bra för mig att pyssla om dem och skänken som blivit en minnesplats för Helena; ett fint foto, digital ram, blommor, brev, minnessaker.

Alla som hör av sig och även hälsar på är fantstiskt.

Vännen Åsa uttryckte det som att det hela utvecklat sig till ett "Här är ditt liv" Haha


Annonsen

Vad kan man skriva i en dödsannons?

Kan man skriva snygg? perfekt? Bajs i stjärrrten? (Helenaskämt)

Vilka symboler kan man ha?

Hur uttrycker man på bästa sätt vilken sorts person Helena är/var?

Underbar, älskad

Rolig matte

Vi saknar ditt skratt

Vi saknar ditt leende

Vi saknar dina skämt

Du är alltid i våra hjärtan

En virvelvind som svepte in

Vi älskar och saknar dig dag och natt

Ditt knäppa fån - du lämnade jorden med ett dån

Ett rum ändrade karaktär när du kom in

Det märktes när du var i rummet.


Imorgon ska vi tillbaka till begravningsbyrån och då ska vi vara klara med annonsen.    

Har inga bilder från när vi hade som mest blommor, lägger upp dessa bilder från första dagarna




Av Eva Wedberg - 25 februari 2013 22:44

Anteckningar från 22/1

Bilder

Idag hittade Tommy en massa bilder i Helenas dator.

Det fanns en del på henne och hundarna. Hon såg så lyckig ut. Jag kände hur mitt hjärta höll på att brista. Jag funderade en stund hur jag ska kunna stå ut med att Helena är borta. Hur ska vi orka?

Att säga upp abonnemang

Vi har tagit tag i Helenas post.

Säga upp abonnemang.

Ringde om en räkning som hon fått påminnelse på. Jag fick ange hennes personnummer. Personen frågade om Helena visste att jag ringde. Vad svarar man på det?

Hennes skuld har nu gått över till DÖDSBOET.

VISNING

Det var visning av Helena klockan 12 idag.

Lina, Lizz och Bella skulle dit.

Jag funderade i det längsta på att följa med men jag kände att jag var klar, att jag sagt hejdå förra veckan.

En del av mig kände att jag som hennes mamma borde vara den sista som ser henne. Men jag vill heller inte fastna i att älta.

Det är inte Helena som ligger där, det är hennes skal.

Men det är det närmaste vi kommer.


 

Med pappa på taket 1995

Av Eva Wedberg - 22 februari 2013 17:53

 

Ronja på 1-årsdagen

Bilden på Ronja togs 3 september 2012 när hon fyllde 1 år.

Dagen till ära hade Helena bjudit in familjen på "gofika" och hon hade bakat denna fantastiska pannkakstårta till hundarna.Tårtan var fylld med skinka och korv, garnerad med grädde och Frolic samt på toppen en tuggsko.


Ronja sitter på bordet i Helenas lägenhet. Det var nog inte enda gången hon var uppe på köksbordet men den här gången hade hon lov till det.

Bilden får symbolisera att jag på fredagen till slut orkade besöka Helenas lägenhet. Jag hade med mig Åsa, Lovisa och Lizz. Det kändes otroligt tomt. Dels är jag van att alltid parera Max och Ronja när man ringer på , dels och framför allt så fanns ju inte Helena där.

Det gick ganska bra att vara i lägenheten. Var tvungen att skratta litet när jag såg vinterkängorna hon köpte dyrt men som hon alltid klagade att hon fick ont i fötterna av, hon påstod att det var något fel på dem.

Tittade igenom hyllan med de hundratals filmer och TV-serier hon hade. Vänner, Sex and the city, Cougar Town, Full Frys, Solsidan, Kevin Costners samtliga filmer (Kevin är väldigt het enligt Helena), Desperate Housewives, Beckfilmerna  och så vidare och så vidare.

Försökte se något tecken som kunde förklara det som hänt, men hittade inget.

Imponerades av Helenas ordning bland papper och i skåp och lådor. Hon gav alltid intryck av att mer eller mindre strunta i sånt.

Kände mig ledsen när jag såg hennes kläder som hängde på tork i vardagsrummet. Var också tufft att se julsakerna som hon omsorgsfullt packat ner i en kasse.

På det hela taget kändes det skönt och fridfullt att besöka lägenheten, Helena kändes litet närmre.


Av Eva Wedberg - 22 februari 2013 16:31

 

Den här fina tavlan målade kusin Emilia till Helena den 13 januari

Från mina anteckningar 17 januari:

Vi bestämde att vi behövde en "vilodag". Inga stora saker att ta tag i, utan försöka bara vara.


Åkte en sväng till svärmor och fikade, det var skönt att komma ut litet. Vi lånade vaser av henne för alla våra har gått åt. Blommor fortsätter strömma in från olika håll. Vi skämtade om att vi föder blomsteraffärerna i Tumba.

Huset är fortfarande konstant fyllt med folk. Vänner och bekanta från nu och länge sen hör av sig på olika sätt för att visa sitt stöd. Är så enormt tacksam för denna omtanke, tror inte vi skulle klara det annars.


På mitt jobb brukar vi fika tillsammans varje torsdag. Nu kom ett helt gäng hem till mig och torsdagsfikade.


På kvällen när det är litet lugnare har jag, Tommy, Daniel och Emilia tagit för vana att sitta tillsammans, dricka te och prata, bara vi fyra. Det känns bra, vi måste landa i att vi nu är en familj på fyra, åtminstone här på jorden.

Någon gång knorras det över denna "familjeterapi"  men jag tror ändå vi behöver den.

Vi började så smått prata om begravningen, är överens om att det ska bli en performance i Helenas anda.



Av Eva Wedberg - 21 februari 2013 13:16

 

Decoupage tillverkat av Åsa, innehåller körkort, VISA och smycken som vi fick från polisen


Ännu en natt avklarad.

Dygnet börjar utkristallisera sig i fyra delar:

06-12    Ta tag i något jobbigt(extra jobbigt)

12-18    Praktiskt; dammsuga, diska, dammsuga, svara på meddelanden

18-24     Umgås, småprata, fika osv

00-06     Sova


Dagens extra jobbiga var att åka till Flemingsbergs polisstation och hämta de saker Helena hade med sig då hon blev påkörd.

Åsa (som fortsatt sover hos oss), Barbro samt jag och Tommy packade in oss i bilen och åkte.

Vi möttes av den trevlig duktiga polisen Susanne. Hon jobbar nästan uteslutande med att ta hand om efterlevande till olycksoffer och brottsoffer. Hon lämnar ut ägodelar och ordnar visning av den avlidne.

Denna dag skulle vi alltså hämta Helenas saker. Det överlämnades till oss i en papperskasse som innehöll följande:

Nycklar

Cigarretter

2 tändare

VISA-kort

Körkort

Mobiltelefon

372 kronor i kontanter.

Det mest rörande var körkortet. Grät och klappade på körkortet hela vägen hem.


Återigen en dag där huset var fyllt av släkt och vänner.

Vännen Anita ringde och frågade: "Vill ni vara själva eller vill ni ha sällskap?". Svårare är det inte att ta kontakt. Självklart var de välkomna.

Blommor har börjat strömma in från olika håll.


Börjar känna mig väldigt trött. Som att jag sprungit ett maratonlopp med influensa i kroppen.



         Helenas skänk  

          De första blommorna                                         
Kondoleansbok + decoupage




Av Eva Wedberg - 20 februari 2013 20:14

Helena bodde i egen lägenhet sedan nästan 2 år tillbaka. Trots det hamnade tvätten ofta hos oss. Hon påstod att det var lättare att tvätta här. Antagligen hängde det ihop med att även om hon lämnade in smutsig tvätt så var den på nåt konstigt sätt ren och vikt när hon dök upp någon dag senare.

Hon hade en metod för att få det att bli så:

Hon kom dragande med en IKEA-kasse, fylld med smutstvätt. Slängde i den första tvätten i maskinen och sorterade resten i högar på golvet i tvättstugan - och åkte iväg och höll sig borta något dygn.Hon visste att vi skulle ta hand om det för att få ordning i tvättstugan. Ibland protesterade jag tyst mot detta och drog bara ut tvätten från maskinen och lade i korgen utan att hänga.

Torsdagen innan Helena dog hände just det. Hon kom med en jättetvätt och tvättade den första maskinen.  Det råkade vara BH:er. Hon letade tvättpåsen men hittade den inte. Jag misstänkte att Helena råkat ta med den till sig men sade inget. Jag tipsade om att hon kunde använda ett örngott istället. Efter en stund sade hon glatt till mig:

"Mamma, jag lade BH:erna i örngottet och stängde med säkerhetsnålar för att de inte skulle ramla ut. Snacka om vuxenpoäng"  Jag log och svarade att det var riktiga vuxenpoäng.


Sen åkte Helena, jag drog senare under kvällen ut tvätten ut maskinen  och lade i korgen utan att hänga den.


På morgonen den 14 januari kom jag in i tvättstugan och fick syn på korgen med hennes fuktiga tvätt. Där låg örngottet med BH:er, fortfarande ordentligt stängt tack vare säkerhetsnålarna.

Det kändes så tungt att tänka på att mindre än 4 dygn tidigare hade Helena fixat det. Tänk om jag vetat hur allt skulle förändras.

Jag kunde inte förmå mig att öppna örngottet utan hängde upp det som det var. Jag sade till de andra i familjen att de absolut inte fick röra det. Det örngottet  har nu blivit en länk till Helena som betyder oerhört mycket och jag kommer alltid att bevara det just på det viset.

   

PS. Jag hittade tvättpåsen i Helenas lägenhet ett par veckor senare






Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se