catchingup

Direktlänk till inlägg 8 april 2017

Den stora och den lilla världen

Av Eva Wedberg - Lördag 8 april 16:42

Vad märkligt det blir.
Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag .
Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlorat någon fortsätter fira, som en hyllning till livet och för den tid man fick tillsammans.
Jag tycker det är fint men för vår familj känns det inte rätt.
Hon finns med i allas tankar litet extra, vi åker till graven, spelar hennes musik, ser på bilder. Känner oss litet mer sårbara än vanligt veckorna innan. Och i likhet med årsdagen av hennes död, ökar vemodet alltmer ju närmare dagen kommer för att sen klinga av när dagen varit. Och vi återgår till det vardagsliv vi känner till nu. Ett bra liv, om än med ett sorgflor i kanten.

Så plötsligt igår eftermiddag på jobbet, nån har sett en nyhetsflash. Rusar ut i korridoren " Har ni hört vad som händer" Lastbil på Drottninggatan mejar ner människor.
Terrorn är i Stockholm. En galning stjäl en lastbil , kör Drottninggatan i hög fart och mejar ner och dödar människor. Ännu ett helt meningslöst massmord, enbart med syfte att skapa sorg och förödelse.
Fruktansvärda bilder och rapporter kablas ut.

Och allt allt allt fokus blir här och nu. Att få tag på resten av familjen och veta att de är ok. Telefonlinjerna överbelastade, går inte att komma fram. Får inte tag på Emilia, hon skulle till stan. Får till slut tag på Tommy som pratat med henne, hon har lämnat Hötorget en kvart innan. Daniel är hemma i säkerhet
Tommy jobbar. Tåget han kör får inte lämna centralen. Ser folk i panik springa över spåren, några rusar in på hans tåg för att söka skydd. Centralen utryms, bara en handfull människor kvar, däribland Tommy. Bombbilarna kör in.
Emilia och hennes kompis lyckas få en taxi till Huddinge där jag hämtar dem. Sent på kvällen kommer Tommy hem.
Vår familj är i säkerhet och jag är så otroligt tacksam för det.
Men för minst fyra andra familjer blir livet aldrig detsamma.
Och jag tänker att jag till viss del vet vad de går igenom. Jag har också fått ett fruktansvärt besked en gång. Polisen ringer på dörren och sen blir inget sig likt.
Jag vet också hur mycket stödet från andra betyder. Igår kom det en stadig ström av rapporter hur folk hjälpte varandra, upplät sina hem, köpte mat.

Flaggorna vajar på halv stång i Sverige idag.
Vi började vår dag med att åka till kyrkogården. Den lilla och den stora världen. Vi ensamma vid vår dotters grav. På Drottninggatan växer blomsterhavet.
Det är vår älskade, fina Helenas 26-årsdag. Jag saknar henne så otroligt mycket. Alla dagar.
Detta är en dag då hela Sverige är i sorg. Min personliga sorg blandas med en ny nationell.
Och jag vet också att i likhet med att jag reste mig när jag förlorade Helena så kommer Sverige som land att resa sig ur detta.
Livet går vidare. Men det blir inte detsamma igen.

 
ANNONS
 
Ulrika Devinger

Ulrika Devinger

Lördag 8 april 22:57

Väldigt väl och fint skrivet.
Varma kramar
Ulrika Devinger
("Änglafarmor" till Nelia som blev 9 månader och farmor till Viljar som fyllde 1 år igår, den 7/4.)

http://ullede

 
Ingen bild

Gunvor

Lördag 22 april 20:38

Så sant allt. Kram från Charlotte Håkanssons mamma Gunvor Håkansson. År också i slutna grupper .. ej orkat bloggen...

Eva Wedberg

Tisdag 25 april 23:45

Tack Gunvor.??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Lördag 10 juni 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - Måndag 13 feb 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Av Eva Wedberg - Torsdag 12 jan 21:30

  Det har gått 4 år sedan Helena lämnade oss. Det är så svårt att förstå- Jag har gjort några noteringar igår och idag som jag publicerar här i bloggen.       11 januari kl 14:00 Jobbar, tankarna återvänder gång på gång till imorgon.  Det ...

Av Eva Wedberg - 16 december 2016 18:30


   Det är en dryg vecka före jul. Jag skyndar genom stan på väg till ett möte. Genom ett Stockholm som pyntats med tusentals julslingor. Stressade stockholmare rusar likt myror genom staden. Trafiken och ljuden Runt omkring är nästan öronbedövande. ...

Av Eva Wedberg - 12 december 2016 22:16


   Det är väl kanske så, att hälsan tiger still. Det är väl kanske så att dagar, månader och år flyter förbi. Det är väl kanske så att efterlivet till slut blir det vardagliga livet. Det är väl kanske därför jag knappt bloggar längre. Min blo...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se