Älskade vännen!!
Så länge sen jag skrev här.
Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig.
Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. Jag hade behövt ta hand om dig mera Jag borde förstått och sett din skörhet. Så mycket jag hade gjort annorlunda om jag vetat mera vad psykisk ohälsa handlar om. Jag har fått lära mig i efterhand och försöker dela med mig av det jag lärt mig. På så vis finns du med och gör skillnad fast du inte finns kvar.
Men att jag inte förstod allt som fanns inom dig innebär inte att allt var fejk och yta. Jag tror ändå att de flesta dagarna under de knappt 22 år du vandrade med oss på jorden var bra dagar. Och att skratten som klingade från dig var äkta.

Nu har vi gått utan dig så länge. Ibland funderar jag över vad jag saknar mest. Är det tjejkvällarna med film och godis? Bilturerna vi gjorde tillsammans? Eller några av alla tusentals minnen och episoder vi delade. Svaret är att det går inte att hitta en sak eller stund eller egenhet. Jag saknar DIG med allt det innebar.
Du är en bubbla inom mig. Ständigt där. Ofta ganska liten, inte alltid märkbar. Men vissa dagar, som idag på din födelsedag skymmer den bubblan nästan allt annat. 
Min fina, fina Stinta. Så full av energi, roliga upptåg, bestämd, envis, alltid nåt på gång. Ditt underbara leende. Jag hör fortfarande inom mig hur din röst lät.
Jag minns hur det kändes att lyfta dig bär du var ett år, så liten och späd. Alla egna ord du hittade på. Du rockade sockor långt innan det var uppfunnet för du orkade aldrig leta reda på två likadana.

Som jag saknar dig!!!
Jag gråter och jag ler. Jag är ändå så tacksam för att jag fick ha dig i mitt liv. För kärleken övervinner allt och kärleken är värt allt.

Älskade Helena! Jag hoppas du firar ordentligt idag och att alla hundarna och katterna som lämnat oss   finns runt omkring dig.

Sorgen är den fläck i ögats lins
som allt du ser skall brytas genom.
Sorgen är en värld av tomrum;
allt du ser skyms av en frånvaro.
Sorgen är den fläck i huden
där ingen mer kan röra dig.
Sorgen är det ärr i örats hinna
dit aldrig mera älskads röst kan nå.
Sorgen är den smärtans insikt
att kärleken och liv står över allt.
Sorgen är bevis: att du har levt
och det du levt var rikt och gott.
Lyckan över detta skall en gång
med livets hjälp gå genom sorgens väggar
Sam Carlquist