catchingup

Alla inlägg under januari 2016

Av Eva Wedberg - 12 januari 2016 23:05

Älskade vännen!

3 år idag.

3 år sen du lämnade oss .

Jag kan inte förstå att det gått så lång tid.

Jag tittar på bilder av dig. Du ser så ung ut. Du skulle vara nära 25 nu men är ständigt 21.

Ibland känns det som det hände igår och jag kan känna den förlamande känslan när poliserna ringde på dörren och berättade att du inte fanns hos oss längre.

Ibland känns det som en annan värld. Så mycket har hänt under de här åren. Vi har kämpat på. Ofta har det känts övermäktigt men vi har ändå skapat oss en tillvaro som fungerar.

Hur hade det varit om vi fått behålla dig? Jag undrar om vi fortfarande haft våra tjejkvällar. Skulle du ringa mig flera gånger om dan? Skulle vi gå med hundarna? Skulle du försöka få mig att äta nyttigare mat? Vilka kläder skulle du ha? Skulle du fortfarande sova i dina ”sovstrrrumpor”

När du lämnade oss var du på väg in i vuxenlivet, men du fick aldrig uppleva det. Jag vet att jag skulle ha tyckt mycket om den vuxna Helena.

Det har hänt så mycket som du inte får vara med om. Massor av biofilmer som du skulle velat se. Minst 10 nya Beck-filmer. Vet du att Persbrandt slutat som Gunvald Larsson?

Det är en annan regering. Kungabarnen är gifta och har egna barn.

Det finns ett nytt köpcenter i Kungens kurva och ett vid Friends arena.

Massor med ny musik och artister. Jag vet inte hur intresserad du varit av det, du gillade mer musik äldre musik.

Alltfler personer som inte har träffat dig kommer in i vårt liv. Vi har också knutit nya kontakter som jag tror du skulle bli extra glad åt.

En sån här dag rivs många känslor upp. Man återvänder till den där mardrömsdagen för tre år sedan och mycket känns tungt .

När jag tidigare ikväll åkte till kyrkogården och lät tankarna vandra så var det ändå mest roliga minnen av dig som kom upp jag märkte att jag skrattade för mig själv. För hur sorgligt det än är att du inte finns hos så är det glädjen och skratten som ligger är mest förknippat med dig.

Och i den andan vill jag avsluta det här inlägget genom att lägga upp några bilder på dina kylskåpsmagneter. Som exempel på den humor som var rätt typisk för dig.

De  sitter nu på vårt torkskåp i tvättstugan och  får mig att le varje gång jag hänger tvätt.

Vi hörs snart igen.

Kram/mamma

 

 

 

 

 

 

 

ANNONS
Av Eva Wedberg - 10 januari 2016 16:05


Ni som nångång läst den kristna bibeln vet att veckan innan påsk kallas för Stilla veckan. Varje dag veckan innan katastrofen, innan  Jesus korsfästs, har en särskild betydelse och speciella händelser som i den kristna världen återupplevs år efter år.

 

Jag är inne i min egen påskvecka nu.

Veckan innan 12 januari.

Varje dag den där veckan i januari 2013, innan katastrofen, är så tydlig för mig och det återupprepas varje år.

När Jag åkte och köpte skänk och hörnskåp som jag hittat på Blocket.

Jag skjutsade Helena till tåget när hon åkte till mormor den 7-9 januari. Jag firade en kollega som fyllt 50.

Jag opererade mina ögon.

Det snöade och var busväder ute.

Helena och jag pratade om jobbet hon skulle börja på måndagen. Jag frågade om hon verkligen kände sig utvilad. Hon svarade att hon började bli rastlös och längtade efter att börja jobba.

Varje dag, varje kväll så tydlig för hela veckan. Den 12 är varje timme glasklar.

Kroppen är på vakt och inställd på en annalkande fara. Vilket i sig är märkligt, då för tre år sedan hade jag ju ingen aning om vad som väntade.

Parallellt med detta pågår ett liv som ändå är rätt OK. När jag ser tillbaka på de blogginlägg jag gjort på senare tid så märker jag att jag återkommer till just detta. Att vi trots allt lever och har det rätt bra. Och jag tror inte det skadar att upprepa det. Påminna sig själv och andra om det som är gott.

Vi är på riktigt inne i nyorienteringsfasen nu. Den fas i sorgen då man hittar nya sätt att vara. Verktyg att hantera de nya förutsättningarna som livet gett.

Nån har sagt att sorgen aldrig går  över men med tiden kommer det in annat  i livet som sorgen måste dela plats med. Det dagliga livet som pågår. Nytt roligt jobb, nya intressen. Jag har tagit upp sjungandet igen och börjat i en gospelkör, jättekul. Vi renoverar huset som efter 14 år börjar se rätt slitet ut. Vi går på bio, vi spelar kort. Jag är så oerhört tacksam för dem jag har omkring mig. Och särskilt tacksam är jag för Tommy, Daniel och Emilia.

Advent och jul fungerade bättre än året innan. Att åka till kyrkogården och tända ljus är en ny tradition vi skapat. Inte är det så vi vill ha det egentligen. Vi vill ha Helena här. Alla hennes förväntningar inför julen. Ingen lade ner så mycket omtanke och tid på att köpa julklappar och att pynta som hon. Men hon finns inte här och vi hanterar det så bra vi kan. Filmen ”Tomten är far till alla barnen” tittade vi alla fall på. Den var ett måste för Helena och den traditionen ändrar vi inte.

 

Livet rullar på. Livet är gott på många sätt.

 

Men min kropp är inställd på att hantera en kommande katastrof.

På tisdag har det gått 3 år.

 

Skänken som jag köpte den där veckan. Här julpyntad inför julen 2015. Inte anade jag när jag köpte den att den bara några dagar senare skulle bli en minnesskänk för Helena.

 


 

ANNONS

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se