catchingup

Alla inlägg under oktober 2015

Av Eva Wedberg - 31 oktober 2015 16:06

Idag är det som alla vet Allhelgonadagen.

  

En dag då vi får extra tillfälle att minnas och uppmärksammavåra kära som lämnat oss.

Från scouternas almanacka idag

Vi har fått den här helgen, när det inte bara är accepterat utan till och med uppmuntras till att prata om dem som lämnat oss. Att uttrycka vår sorg och saknad.

Jag tycker mig märka att många väntar på och på något vis ser fram emot den här helgen. Det ger extra kraft i och med att det finns särskilda dagar för detta. Vi behöver det kollektiva och rituella. Knappast någon skulle fira 31 december om det inte var bestämt att det är nyårsafton. Det är det faktum att vi samlas kring något som ger dagen en större betydelse.

Och sista helgen i mörkaste oktober får vi gemensamt ägna åt dem som inte längre finns kvar hos oss.

När vi besöker Lilla Dalen, den kyrkogård där Helena ligger begravd är det fullt med folk. Det går knappt att hitta en parkering, ljusen på gravarna lyser upp hela himlen och jag tycker det är så fint.

Trots att vi inte vill det så börjar vi bli erfarna änglaföräldrar. Vi vet att känslorna går upp och ner. Vi vet att ibland känns Helena väldigt avlägsen och länge sen och ibland känns det som hon var med oss igår. Vissa dagar känner vi oss starka och vissa dagar är vi sköra.

Vi har lärt oss otroligt många saker under de här åren.  En del är bra att kunna, det mesta hade vi gärna varit utan eftersom det vi lärt oss är en konsekvens av att Helena inte finns.

Bland de kunskaperna finns praktiska erfarenheter kring gravskötsel.

Bakom Helenas gravsten har vi ett helt förråd av  ”bra att ha”-saker: marschallhållare, vaser, spadar och krattor eftersom vi vet att det brukar vara brist på det.  Vi har koll på att vattnet på kyrkogården är avstängt 1/10 till 30/4 varje vinter och att man inte får ha levande ljus på graven efter 30/4 på grund av brandrisken.  Och att man måste ta bort lyktan annars blir den konfiskerad av kyrkogårdsförvaltningen. Vi vet vilka blommor som får vara ifred för rådjuren. Vilka blommor som klarar frostnätter. Och vi vet var man kan köpa billiga och prisvärda gravljus och gravlyktor.

Vi köper en ny gravlykta varje år. Årets är vit och står på pinne. Konstaterar att den vi köpte förra vintern var fin men tyvärr rostade sönder. Vi minns att vi ett år hade två hängande lyktor och funderar på om det var första eller andra vintern. Jag märker att vi pratar om det i samma neutrala samtalston som om det handlade om vilket vardagsfrågal som helst och inte dekoration till vår dotters grav.


Det är tredje allhelgonahelgen sen Helena lämnade oss. Vi börjar skapa  våra egna traditioner kring  den här helgen.  Vi besöker hennes grav.  Inte en gång utan tre eller fyra gånger. Vi ser till att ljus och marschaller brinner hela tiden. Tar bort skräp och håller fint.  Vi brukar också delta i minnesstunden som kyrkan anordnar i kapellet. Vi tänder många ljus.  Inte bara för Helena, det finns fler som lämnat oss och som vi saknar.

  

Jag tror alla behöver den här helgen. De flesta av oss har förlorat någon närstående. Och även om man inte har det så är det en fin sak att ge sig själv möjlighet till en stund av stillhet och reflektion över livet och dess förgänglighet.

Förra årets allhelgonahelg

 

Ytterligare en nässelfjäril besökte mig i veckan

 

ANNONS
Av Eva Wedberg - 8 oktober 2015 21:34

Älskade vännen!

Jag sitter framför TV:n och kopplar av efter dagen. Milo och Ronja ligger i soffarn bredvid mig.

Det har varit en ganska bra vecka. Jag har varit på konferens med jobbet. Jag har påbörjat ett Ledarutvecklingsprogram som jag fått förmånen att gå.

Emilia och jag har numera en liten tradition att vi åker till Maxi och handlar på torsdagkvällarna och det har vi gjort även ikväll.

Livet rullar liksom på. Tiden går.

Vi har det bra på många sätt. Har  hittat ett sätt att leva som är OK.

Det slår mig: Imorgon har det gått 1000 dagar sen du lämnade oss. Jag kan inte förstå att det är så många dagar. 1000 dagar, 24000 timmar.

Det är obegripligt att vi fixat det Att vi kommit hit.

Vi saknar dig så mycket hela tiden. Du är med oss. Vi kan nog aldrig förstå varför vi måste förlora dig. Och det är också svårt att förstå att vi  fixar det.

Vi lever på nåt vis parallella liv.

Saknaden och längtan efter dig å ena sidan. Och så den sidan som rullar på. Liv som går sin gilla gång. Men där vi också vågar förändring, se framåt

Jag och pappa har bytt jobb, Emilia har börjat gymnasiet, Daniel har flyttat hemifrån. Vi har köpt fritidshus, vi har skaffat en katt till, tapetserat  och Kian är såld.

Så vi står inte på samma punkt som när du lämnade oss. Livet är förändring.

Vi har blivit äldre, ser inte riktigt ut som när du var här.

Men avsett vad vi gör eller var vi är så finns du så nära. Du är med oss. Vi längtar, vi funderar över vad du skulle sagt och tyckt i olika sammanhang.

Vi pratar om dig, Vi lyssnar på din musik och ser på fotografier.

Jag ser dig framför mig, ditt leende och dina vita tänder. Minerna du gjorde, skämten du drog.

Jag hör din röst, jag hör dig klappa händerna så där högt som bara du kunde.

Älskade Helena, så saknad, så behövd. Du skulle vara här, du hör hemma här

Det har gått 1000 dagar. Det är många dagar. Men det känns som det var igår.


Den här fina fjärlien hälsade på mig på kontoret idag.

    

ANNONS

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se