För ett tag sedan såg jag en intervju med Henrik Dorsin. Han berättade då bland annat om en gång när han och Per Andersson besökte London. De hade tänkt dricka Afternoon Tea på ett fint hotell i London . När de anlände till hotellet blev de stoppade i dörren för de var inte tillräckligt tjusigt klädda. Varvid Henric skyndade sig att raka bort sitt skägg och Per for iväg och köpte ett par skor. Och de blev insläppta och kunde dricka sitt te och scones.

För åtta år sedan var jag, Helena, Åsa  och Emma i London.

Vi hade planerat resan länge. En av de viktigaste punkterna var att dricka Afternoon Tea på Hotel Ritz.

Vi bokade långt i förväg för att säkert få plats. Det kostade 40 pund per person men vi tyckte det kunde vara värt att kosta på oss det.

Afternoon Tea infaller ju som bekant på eftermiddagen. Vi bodde i Bayswater (Bajsvattnet som vi så fyndigt döpte det till).

Vi skulle gå på stan och shoppa innan vi gick dit. För att kunna vandra hela dagen hade både jag, Åsa och Emma gympaskor. Jag vill minnas att ett par av oss hade jeans.

Helena, som var inne i sin punkperiod, hade sina nya svarta kängor och svarta byxor. Hon hade nitar här och där och håret var snaggat på sidorna.

Vi hade med oss extraskor som vi bar i ryggsäckar av praktiska skäl.

Förväntansfulla anlände vi till Ritz när det var dags för den efterlängtade testunden.

När vi kom fram till den tjusiga dörrvakten informerade vi att vi skulle på Afternoon Tea.

"When?"  sade han

"Today" svarade vi

"No, you can't come in dressed like that" sade han.

Vi förstod inte varför när vi hade bokat bord. Vi var nyktra och inte otrevliga på något sätt.

Efter en stunds argumenterande blev vi insläppta i foyern och fick träffa en te-värdinna. 

Hon beklagade men kunde inte släppa in oss.

Det hjälpte inte att Åsa envist förklarade att vi kunde "change shoes". Det gick inte an att komma in i jeans. Och ryggsäckarna sen. 

Vi var nog dömda redan när vakten fick se oss komma.

Vi fick iallafall träffa en högre chef som VERKLIGEN beklagade att hon inte kunde släppa in oss. Vi var helt enkelt fel klädda och gav ett "trashigt" intryck. 

Men vi var så välkomna en annan dag om vi hade vett att klä oss som folk. Hon sade det naturligtvis på ett artigt, engelskt upperclass-vis. Men det var ingen tvekan om vad hon menade.

Hon rekommenderade oss Fortnum & Mason. Som också hade "JÄTTEBRA" Afternoon Tea.

Den enda som hade godkänd klädsel av oss var faktiskt Helena, med sina kängor och nitar.

Men hon bar inte jeans och gympaskor, den stora dödssynden.

Det slutade med att vi faktiskt gick till Fortnum & Mason och fick en trevlig avslutning på dagen iallafall.

Med oss tog vi en besannad fördom om engelsmännens snobbighet och en idé  om att lösningen skulle kunna vara att "change shoes".

Med kusinerna och  Dorsin / Andersson på Helenas studentfest

Med storebror och Dorsin/Andersson