Älskade vännen!

Imorgon har det gått ett och ett halvt år sen du lämnade oss.

Idag är det ett och ett halvt år sen sista gången vi sågs.

Ett och ett halvt år.

18 månader.

Imorgon är det lördag, liksom den 12 januari 2013 var en lördag. Det fungerar väl så med datum, veckodagar och tid att om den 12 januari är en lördag ett år så är 12 juli en lördag nästa år. Om det inte är skottår.

Fortfarande saknar jag dig så mycket. Stundtals nästan mer nu än i början.

Samtidigt uppstår ibland små mikrosekunder då det känns overkligt att du funnits med - det är de värsta stunderna.

Jag glömmer dig såklart aldrig. Du finns med hela tiden. Ibland tänker jag på saker vi gjorde tillsammans, ibland funderar jag på var du är nu och om du kan se mig.

Vad skulle vi gjort idag om du varit kvar hos oss. Hade du ringt mig lika ofta ? Jag tror jag saknar dina telefonsamtal mest av allt. De var en så stor del av vår vardag tillsammans.

Mina ögonbryn ser hemska ut nu när du inte noppar dem längre. Däremot har jag hittat en bra frisör som färgar och slingar håret så det är rätt ok. 

Igår hade jag ett avtalat möte med en finansrådgivare. Du vet en sån som berättar för en hur man bäst förräntar sina pengar och får så bra pension som möjligt. Hon frågade hur många barn jag har. Jag sade att jag har tre barn men att du tyvärr inte finns här längre.Trots det skrev hon utan att tveka alla era namn och födelseår på mitt personkort. Jag skulle kunna bli kund där bara av den anledningen.

Och Helena, jag satsar på pension och en bra pensionärstillvaro nångång i framtiden. Jag längtar efter dig och det kan aldrig bli riktigt bra igen, det kan det aldrig bli när man inte har alla sina barn hos sig.

Men livet är ändå gott på många vis och jag har mycket att vara tacksam för

Jag har valt livet, precis som jag vet att du hade gjort om du kunnat välja. 

Imorgon är det min födelsedag, den andra utan dig. Jag ska baka den obligatoriska jordgubbstårtan som jag gjort i alla år. Daniel undrade om jag ska ha vaniljkräm och jordgubbar/grädde som fyllning.  Självklart, det går inte att ändra på.

Imorgonkväll  kommer också  Emilia hem från England där hon varit i tre veckor så vi ska hämta henne på Arlanda.

Det ska bli så roligt att hon kommer hem. Hon har aldrig varit borta så länge förut

Nu ska jag sluta skriva och istället ta en promenad med Ronja. 

Jag skriver snart igen.

Puss då/

Alltid din mamma