catchingup

Direktlänk till inlägg 10 januari 2016

Påskvecka för mig

Av Eva Wedberg - 10 januari 2016 16:05


Ni som nångång läst den kristna bibeln vet att veckan innan påsk kallas för Stilla veckan. Varje dag veckan innan katastrofen, innan  Jesus korsfästs, har en särskild betydelse och speciella händelser som i den kristna världen återupplevs år efter år.

 

Jag är inne i min egen påskvecka nu.

Veckan innan 12 januari.

Varje dag den där veckan i januari 2013, innan katastrofen, är så tydlig för mig och det återupprepas varje år.

När Jag åkte och köpte skänk och hörnskåp som jag hittat på Blocket.

Jag skjutsade Helena till tåget när hon åkte till mormor den 7-9 januari. Jag firade en kollega som fyllt 50.

Jag opererade mina ögon.

Det snöade och var busväder ute.

Helena och jag pratade om jobbet hon skulle börja på måndagen. Jag frågade om hon verkligen kände sig utvilad. Hon svarade att hon började bli rastlös och längtade efter att börja jobba.

Varje dag, varje kväll så tydlig för hela veckan. Den 12 är varje timme glasklar.

Kroppen är på vakt och inställd på en annalkande fara. Vilket i sig är märkligt, då för tre år sedan hade jag ju ingen aning om vad som väntade.

Parallellt med detta pågår ett liv som ändå är rätt OK. När jag ser tillbaka på de blogginlägg jag gjort på senare tid så märker jag att jag återkommer till just detta. Att vi trots allt lever och har det rätt bra. Och jag tror inte det skadar att upprepa det. Påminna sig själv och andra om det som är gott.

Vi är på riktigt inne i nyorienteringsfasen nu. Den fas i sorgen då man hittar nya sätt att vara. Verktyg att hantera de nya förutsättningarna som livet gett.

Nån har sagt att sorgen aldrig går  över men med tiden kommer det in annat  i livet som sorgen måste dela plats med. Det dagliga livet som pågår. Nytt roligt jobb, nya intressen. Jag har tagit upp sjungandet igen och börjat i en gospelkör, jättekul. Vi renoverar huset som efter 14 år börjar se rätt slitet ut. Vi går på bio, vi spelar kort. Jag är så oerhört tacksam för dem jag har omkring mig. Och särskilt tacksam är jag för Tommy, Daniel och Emilia.

Advent och jul fungerade bättre än året innan. Att åka till kyrkogården och tända ljus är en ny tradition vi skapat. Inte är det så vi vill ha det egentligen. Vi vill ha Helena här. Alla hennes förväntningar inför julen. Ingen lade ner så mycket omtanke och tid på att köpa julklappar och att pynta som hon. Men hon finns inte här och vi hanterar det så bra vi kan. Filmen ”Tomten är far till alla barnen” tittade vi alla fall på. Den var ett måste för Helena och den traditionen ändrar vi inte.

 

Livet rullar på. Livet är gott på många sätt.

 

Men min kropp är inställd på att hantera en kommande katastrof.

På tisdag har det gått 3 år.

 

Skänken som jag köpte den där veckan. Här julpyntad inför julen 2015. Inte anade jag när jag köpte den att den bara några dagar senare skulle bli en minnesskänk för Helena.

 


 

 
ANNONS
 
Ingen bild

Maud Forsman

10 januari 2016 19:35

Så vackert du skriver om det som måste vara det svåraste i livet. All styrka till dig och de dina.
Hälsningar Maud

Eva Wedberg

10 januari 2016 21:25

Tack snälla. Kram

 
Ingen bild

Ingrid

11 januari 2016 19:26

Vi har våra "stilla veckor" på samma tid av året. Först julen, födelsedag och olycksdagar. Hämtar andan och kämpar. Känner en enorm gemenskap med dig min vän <3

Eva Wedberg

12 januari 2016 23:24

Kära , kära Ingrid. Vilket pärlband av tunga dagar vi delar.
Men vi kämpar och vi klarar det.
Och vi har varandra. Och fina minnen av våra fina barn.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Lördag 10 juni 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - Lördag 8 april 16:42


Vad märkligt det blir. Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag . Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlo...

Av Eva Wedberg - Måndag 13 feb 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Av Eva Wedberg - Torsdag 12 jan 21:30

  Det har gått 4 år sedan Helena lämnade oss. Det är så svårt att förstå- Jag har gjort några noteringar igår och idag som jag publicerar här i bloggen.       11 januari kl 14:00 Jobbar, tankarna återvänder gång på gång till imorgon.  Det ...

Av Eva Wedberg - 16 december 2016 18:30


   Det är en dryg vecka före jul. Jag skyndar genom stan på väg till ett möte. Genom ett Stockholm som pyntats med tusentals julslingor. Stressade stockholmare rusar likt myror genom staden. Trafiken och ljuden Runt omkring är nästan öronbedövande. ...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se