Till världens bästaste Helena!!

Imorgon är det din födelsedag. 

Då är det 23 år sen du föddes.

Året du föddes 1991 var ett sånt år när april var nästan lika varm som på sommaren.

Åtminstone minns jag det så. Strålande sol och härlig värme.

Det var en måndag du föddes. På kvällen innan var jag ute på långpromenad för jag tyckte det var dags att ses.

Om det var därför vet jag inte men du kom iallafall några timmar efter det.

Jag var så säker på att du var en pojke så jag hade köpt en mörkblå overall någon vecka innan. Den fick pappa byta mot en aprikosfärgad när du och jag var på BB.

Vi hade bestämt långt innan att vår första dotter skulle heta Helena. Vilken tur att det var en Helena som kom.

I morgon har jag tagit ledigt. Hela dagen är till dig. Vi ska äta tacos och så ska vi ha prinsesstårta, din favorit.

Vi funderade på hur och om vi ska fira när du inte är med som vi vill. Nån sade att din födelse var en glädjens dag så det är absolut värt att firas.

Och så får det bli.

Vi klarar oss och mår ganska bra. Men det är så tomt utan dig.

Jag saknar alla dina SMS, dina telefonsamtal, ditt tjat, våra tjejkvällar, allt som hände runt dig.

Du är min bästaste Helena, vår älskade Stinta.

Jag önskar jag sagt det till dig mycket mera. Hur fantastisk jag tyckte du var. Hur roligt det var att "hänga" med dig.

Jag hoppas och tror du visste men jag önskar ändå jag visat det mera.

Jag försöker säga det mera nu till människor runt omkring mig. Säga när nån gjort nåt bra, fråga hur de mår, uppmuntra mera, visa att jag bryr mig och tycker om andra. 

Göra sånt jag tycker är meningsfullt och som får mig att må bra.

Jag tänker att jag på nåt vis gör det för dig och att du får mig att bli en bättre människa.

Men fick jag välja så skulle jag mycket hellre förblivit den jag var - om jag bara fått behålla dig.

Vi ska göra något bra av din födelsedag, det är du värd.

Och du kommer att vara med oss hela dagen.

Kram/mamma