catchingup

Inlägg publicerade under kategorin Helenas begravning

Av Eva Wedberg - 25 april 2013 21:06

Här kommer nu talet jag höll vid minnesstunden för Helena den12/2.

Jag har inte skrivit ner talet tidigare utan har det bara i huvudet. Men jag sade ungefär såhär:


För en månad sedan rämnade världen. När vi miste Helena.

Helena älskade livet. Hon älskade sina vänner, sin familj, sina hundar. Hon älskade att göra roliga saker, hon skrattade och skämtade. Hon hade drömmar och planer för framtiden.

Hon orkade inte riktigt. Jag har tänkt att det är litet som att man är bjuden på en stor fest. Man gläder sig mycket till festen, man funderar vilka kläder man ska ha, man längar att träffa alla som kommer att vara där. Samma dag som festen ska vara så vaknar man med 40 graders feber och har ont i kroppen, och man tvingas lämna återbud trots att man hade sett fram emot det så länge.

Helena´var rolig, snäll och omtänksam men hon kunde också vara väldigt rastlös och hon var envis.

Vi fick ha henne hos oss i nästan 22 år jag och Tommy hade henne 22 och ett halvt år eftersom vi var gravida med henne.

Jag skulle med glädje göra om varenda dag. Nja, kanske en och annan stund i tidiga tonåren skulle jag kunna hoppa över.

Helena var som sagt envis. När hon var 6 år beslutade vi att hon skulle gå i simskola för att lära sig simma. Hon vägrade med motiveringen att hon redan kunde. Vi tog henne då till badhuset  och uppmanade henne att bevisa det. Ungen hoppade i och símmade helt utan besvär. Jag är övertygad om att hon gjorde det av ren tjurighet.


När hon övningskörde med Tommy (jag vågade aldrig övningsköra med henne, även om hon blev en väldigt duktig bilförare sen) så hade han lärt henne att man kan gena i kurvor för att minska svängen; det vill säga man kör då i praktiken på vänster sida av vägen en kort sekund.

En gång var hela familjen ute och åkte, Helena övningskörde. Plötsligt lägger hon sig på vänster sida av vägen och kör där. Tommy sade åt henne att byta till höger . Hon vägrade med motiveringen att Tommy sagt att man får köra på vänster sida ibland. Nu fick han skylla sig själv att han sagt det.


Med tiden blev vi mer som väninnor. Hon färgade mitt hår, hon noppade mina ögonbryn och hon fungerade som min personal shopper.  Vi tillbringade väldigt mycket tid ihop, det var alltid roligt att vara med Helena.

Helena kunde skämta om det mesta. Ibland tyckte jag att hon gick för långt och då kunde jag riva i med "Men Helena". Oftast kunde jag inte låta bli att skratta ändå.

Jag har funderat en del på vad hon skulle säga till mig nu kring att vi förlorat henne:

"Nå, mamma hur tycker du att det går nu då utan mig"

"Nja sådär va"

Och hon skulle klämma till och med ett överdrivet svengelskt uttryck säga: "Ja men du vet, shit happens when yoy party naked"

Trots att det är så tungt idag så känner jag väldigt starkt att jag vill vara kvar i detta livet länge än, minst 40 år till. Tills jag blir en knarrig gumma som hemtjänsten i Tumba Syd tar hand om. Jag har hört från säker källa att det är den bästa hemtjänsten som finns.

Så länge jag har Tommy, Daniel och Emilia och får följa dem så har jag ändå mycket att leva för.

Men när min tid är kommen så är det hos Helena i Lilla Dalen jag ska vila. Jag hoppas att hon möter mig, att vi sätter oss ner och ser på alla filmer jag har med mig och catchar upp vad som hänt sen sist. Och jag kommer aldrig, aldrig att släppa henne igen.

Ta hand om er!!!!  

Här är jag på minnesstunden när jag läser upp vilka som lämnat minnesgåvor  

Av Eva Wedberg - 24 april 2013 14:50

 

Dukat inför minnesstunden i Segersjö Folkets hus. Alla fick också varsin bit Marabou Choklad, Helenas älsklingsgodis.


 

Tommy, Sören, David, Jimmy, Daniel och Tommy H gör "soundcheck" till minnesfilmen


 

Vi bjöd på tacos, det bästa Helena visste. Monica och Åsa hade brynt 17 kg köttfärs


 

Vy över minnesstunden

 

Några av mina kära släktingar

 

Min barndomsvän Anita och hennes dotter Johanna, som tillsammans med sin bror Kristoffer fixade tills vi kom.


Av Eva Wedberg - 19 april 2013 09:43

Här publicerar jag nu programfoldern som delades ut vi begravningsceremonin.

Jag har begränsade kunskaper i word så jag fick hjälp med formgivning av Åsa.   


 

 

 

 

Av Eva Wedberg - 17 april 2013 21:48

Av Emma, till Helena:


Älskade, älskade vän.

Fina Helena!!

Jag undrar hur du har det. Du är så långt hemifrån nu.

Förhoppningsvis på en ny, ljus och trygg resa i en annan värld dit vi inte fått tillträde än.

Men du är inte ensam för det, du behöver aldrig vara rädd.

Vi finns med dig, vilken väg du än väljer.


Det är så tomt utan dig. En del av mitt hjärta följde med dig, och i det tomrum som blev över ska jag låsa in alla våra minnen.

Kommer du ihåg allt? I mitt hjärta kommer allting leva vidare, tillsammans med dig.

Så länge mitt hjärta slår, slår också ditt.

Jag tar med mig dig överallt och jag ska aldrig sluta prata om dig.


Jag saknar dig så mycket.

Jag bär på en smärta utan ord, det skär i mitt hjärta och det gör så ont.

Men glädjen över att du funnits och berikat mitt liv på så många sätt är desto större.

Du hade alltid en sån förmåga att kunna liva upp vilken stämning som helst. Man kunde bli så glad bara av din närvaro.

Nu får jag nöja mig med att du finns i mina tankar.

Din energi, din charm och din humor. Det var bara sån du var, och så omtyckt.

Du var en otrolig vän i alla lägen och jag vill verkligen tacka dig för allting.

För att jag fick vara din vän, för att jag fick uppleva så mycket med dig, för att du alltid fanns där och för att du var du.

Alltid så nära till skratt, så tuff men samtidigt så skör.

Och jag önskar inget hellre än att du var här.


Nu ska jag leva för oss båda, ta vara på varje stund och händelse och berätta allt för dig när vi ses igen.


Sov så gott, älskade vän.


Jag älskar dig!!


/Emma von Grönsak


 

Åsa, Lovisa och Emma då brevet lästes upp.


 

Helena och Emma


 

Helena och Emma igen

 

Systrarna Wedberg och Craftman

Av Eva Wedberg - 17 april 2013 21:35

Här kommer nu några bilder från kyrkogården när Helena gravsattes.


 

Här bärs hon till sin plats av Tommy, Sören, Jimmy, David, Olle samt morbror Alf

Närmast bakom kistan går jag och Emilia.


    

En del av oss som följde henne.

 

Ett följe med tunga steg

 

Emilia vid graven


 

Kristina och Emilia vid graven, plats M76


Av Eva Wedberg - 16 april 2013 16:05

Monicas tal vid Helenas begravningsceremoni

 

Tänk er inte Helena som någon som givit sig av.

Utan tänk er att hennes resa har bara börjat.

Vi lever många liv och det på jorden är bara ett.

Tänk er att Helena vilar från sorger och tårar på en plats fylld av värme och trygghet.

En plats där man inte räknar dagar eller år.

 

Tänk er också hur hon nu funnit ett ljusare bo.

Ett bo som är helt fritt från oro.

Ett bo som är fyllt av värme och kärlek.

 

Och tänk er Helena så levande i hjärtat på dem hon vidrört.

För ingenting vi älskat kan gå förlorat.

Och hon var oändligt, så oändligt älskad.

 

VILA I FRID TILLS VI EN GÅNG MÖTS IGEN!!!

Tack för allt Helena. Du kommer för alltid i våra hjärtan finnas kvar.



Vill samtidigt passa på att tacka Helenas familj.

Tommy, Eva, Daniel, Emilia


Mitt i all sorg smärta och bedrövelse har ni med öppet hus välkomnat alla, oavsett tid eller dag.

Ni har varit helt fantastiska mot alla som sörjer Helena.

Fast det är så tungt och livet känns så orättvist så har ni ändå kraft och styrka att ge sån kärlek till oss alla som är utanför er egen familj.


Hoppas även fortsättningsvis att vi får komma till er och dela både sorg och glädje.

 

Tack för att ni finns, för jag tycker så mycket om er.

Kram till er alla fyra!!!!

 

 


Av Eva Wedberg - 16 april 2013 15:24

Här kommer nu ett urval av bilderna från Helenas begravningsceremoni. Bilder från gravsättning och minnesstund kommer i senare inlägg.


 

Emilia och Emilia sjunger Du är allt


 

Prästen Anna-Lena Eriksson talar. Max och Ronja finns med på ett hörn även denna dag.


 

Daniel, jag och Tommy tar farväl


 

Släktingar tar farväl

 


Fler släktingar tar farväl

 

Familjen Craftman håller tal

 

Familjen Craftman sjunger psalm 799 Det är svårt att mista en vän

 

Emilia håller tal

 

Helena bärs ut ut kyrkan av Pappa, storebror Daniel, Farbror Sören, Kusinerna Jimmy och David samt Olle

Av Eva Wedberg - 15 april 2013 21:07

 

 


 

 

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards