catchingup

Direktlänk till inlägg 25 april 2013

Mitt tal vid minnesstunden 12/2 2013

Av Eva Wedberg - 25 april 2013 21:06

Här kommer nu talet jag höll vid minnesstunden för Helena den12/2.

Jag har inte skrivit ner talet tidigare utan har det bara i huvudet. Men jag sade ungefär såhär:


För en månad sedan rämnade världen. När vi miste Helena.

Helena älskade livet. Hon älskade sina vänner, sin familj, sina hundar. Hon älskade att göra roliga saker, hon skrattade och skämtade. Hon hade drömmar och planer för framtiden.

Hon orkade inte riktigt. Jag har tänkt att det är litet som att man är bjuden på en stor fest. Man gläder sig mycket till festen, man funderar vilka kläder man ska ha, man längar att träffa alla som kommer att vara där. Samma dag som festen ska vara så vaknar man med 40 graders feber och har ont i kroppen, och man tvingas lämna återbud trots att man hade sett fram emot det så länge.

Helena´var rolig, snäll och omtänksam men hon kunde också vara väldigt rastlös och hon var envis.

Vi fick ha henne hos oss i nästan 22 år jag och Tommy hade henne 22 och ett halvt år eftersom vi var gravida med henne.

Jag skulle med glädje göra om varenda dag. Nja, kanske en och annan stund i tidiga tonåren skulle jag kunna hoppa över.

Helena var som sagt envis. När hon var 6 år beslutade vi att hon skulle gå i simskola för att lära sig simma. Hon vägrade med motiveringen att hon redan kunde. Vi tog henne då till badhuset  och uppmanade henne att bevisa det. Ungen hoppade i och símmade helt utan besvär. Jag är övertygad om att hon gjorde det av ren tjurighet.


När hon övningskörde med Tommy (jag vågade aldrig övningsköra med henne, även om hon blev en väldigt duktig bilförare sen) så hade han lärt henne att man kan gena i kurvor för att minska svängen; det vill säga man kör då i praktiken på vänster sida av vägen en kort sekund.

En gång var hela familjen ute och åkte, Helena övningskörde. Plötsligt lägger hon sig på vänster sida av vägen och kör där. Tommy sade åt henne att byta till höger . Hon vägrade med motiveringen att Tommy sagt att man får köra på vänster sida ibland. Nu fick han skylla sig själv att han sagt det.


Med tiden blev vi mer som väninnor. Hon färgade mitt hår, hon noppade mina ögonbryn och hon fungerade som min personal shopper.  Vi tillbringade väldigt mycket tid ihop, det var alltid roligt att vara med Helena.

Helena kunde skämta om det mesta. Ibland tyckte jag att hon gick för långt och då kunde jag riva i med "Men Helena". Oftast kunde jag inte låta bli att skratta ändå.

Jag har funderat en del på vad hon skulle säga till mig nu kring att vi förlorat henne:

"Nå, mamma hur tycker du att det går nu då utan mig"

"Nja sådär va"

Och hon skulle klämma till och med ett överdrivet svengelskt uttryck säga: "Ja men du vet, shit happens when yoy party naked"

Trots att det är så tungt idag så känner jag väldigt starkt att jag vill vara kvar i detta livet länge än, minst 40 år till. Tills jag blir en knarrig gumma som hemtjänsten i Tumba Syd tar hand om. Jag har hört från säker källa att det är den bästa hemtjänsten som finns.

Så länge jag har Tommy, Daniel och Emilia och får följa dem så har jag ändå mycket att leva för.

Men när min tid är kommen så är det hos Helena i Lilla Dalen jag ska vila. Jag hoppas att hon möter mig, att vi sätter oss ner och ser på alla filmer jag har med mig och catchar upp vad som hänt sen sist. Och jag kommer aldrig, aldrig att släppa henne igen.

Ta hand om er!!!!  

Här är jag på minnesstunden när jag läser upp vilka som lämnat minnesgåvor  

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva Wedberg - Torsdag 11 jan 21:12

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...

Av Eva Wedberg - 10 juni 2017 19:29


Det har gått två dagar sen vi var tvungna att ta bort Max. Han hade sen några månader svår diare' och magsmärtor och ingen behandling hjälpte. Det var så otroligt tungt att behöva ta beslutet och vi är fortfarande som bedövade. Inget är sig riktigt ...

Av Eva Wedberg - 8 april 2017 16:42

Vad märkligt det blir. Hela veckan har jag liksom laddat för idag, Helenas 26-årsdag . Våndats, känt mig litet låg. Funderat hur vi ska "fira". Vi äter inte tårta eller ställer till med kalas på hennes födelsedag längre. Jag vet att många som förlo...

Av Eva Wedberg - 13 februari 2017 22:19

Jag är med i flera anhöriggrupper på Facebook. Det är bland annat SPES-gruppen för oss som förlorat någon som genom självmord, Föräldrar till barn som lämnade livet, för oss som förlorat barn genom självmord och Febe för oss som förlorat barn. Som...

Av Eva Wedberg - 12 januari 2017 21:30

  Det har gått 4 år sedan Helena lämnade oss. Det är så svårt att förstå- Jag har gjort några noteringar igår och idag som jag publicerar här i bloggen.       11 januari kl 14:00 Jobbar, tankarna återvänder gång på gång till imorgon.  Det ...

Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6
7
8 9
10
11 12 13 14
15 16 17 18 19
20
21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< April 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ catchingup med Blogkeen
Följ catchingup med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se