Våren är på väg.

Solen värmer, det blir allt ljusare både på morgnar och kvällar.

Det känns, som jag skrev tidigare, som en enorm lättnad att den här vintern är över.

Det känns också som att det gått snabbare än andra vintrar. Kanske är det för att jag oroade mig så mycket innan för hur hösten och vintern skulle kännas.

Förra veckan pendlade mellan känslan av att livet trots allt är ganska snällt mot oss --- till den enorma känslan av meningslöshet över att suiciden fortsätter.

Som jag nämnde förra veckan drabbades vänner till oss för ett tag sedan. Det känns så hopplöst att det händer.

Hur kan vi hjälpa varandra, stötta varandra och visa på att det finns så mycket bättre alternativ. Livet!!

Det var mycket hund förra veckan. Det är det i och för sig alltid. Men nu har vi tagit krafttag för att göra våra kära "vildar" Ronja och Max till väluppfostrade hundar som inte skrämmer slag på andra hundar och människor vi möter.

Jag går ju som bekant på hundmöteskurs med Ronja på söndagar. Efter att hon glänst de första gångerna blev det ett rejält bakslag igår och hon skällde ut en Rottweilertik ett antal gånger.

Det positiva är att vi fick lära oss väldigt handfast hur vi ska hantera såna situationer.

Tommy och Max å sin sida träffar en hundcoach som nu senast var hemma hos oss för att se hur det fungerar i hemmiljö.

VÄLDIGT lärorikt  -  för oss tvåbeningar alltså.

Vi hade också kärt besök från såväl Julita som Örnsköldsvik och Skellefteå.

Det känns så bra att ha goda vänner som finns där. Man ses inte varje dag men desto trevligare när det sker.

Emilia har åkt iväg på sportlovsresa till Saxnäs i södra Lappland. Så förra veckan var präglad av att leta skidkläder, glasögon och annat som skulle fixas till resan.

Som jag förstår det är det massor av snö och härlig vårvinter så jag är säker på att de har det toppen.

Helena med sina "vildar"