catchingup

Alla inlägg den 3 april 2013

Av Eva Wedberg - 3 april 2013 23:23

Samhället har en nollvison när det gäller dödsfall i trafiken idag.
Men faktum är att vi idag har mer än tre ggr så fler dödsfall i suicid än i trafiken.
Det skärs ner med motorsåg inom psykiatrin idag och samtidigt så ökar den psykiska ohälsan och antalet suicid är enormt hög i landet.
Vad gör regeringen åt detta?

Det tar bara en minut att läsa igenom och skriva under detta.

http://www.namninsamling.com/site/get.asp?suicidprevention


Vila i frid älskade Helena Wedberg
Nollvision av suicid | NAMNINSAMLING .com
Vi kräver NOLL VISION av suicid i Svenska samhället

Av Eva Wedberg - 3 april 2013 22:02

Nu har jag jobbat min första arbetsdag. Det  kändes faktiskt bra att vara tillbaka. Tiden flög iväg och de 2 timmar jag skulle jobba blev 5. Jag var totalt slut när jag kom hem.

Jag fick ett jättefint mottagande av min enhet och när jag steg in i rummet stod den här buketten och väntade på mig:


 


Jag skickade också ut ett tackmail till samtliga, det blev så här:


"Alla kära kollegor och vänner!

 

Mitt varmaste tack för all omtanke som ni visat mig och min familj då vi förlorade vår dotter/syster Helena.

Tack för samtal, besök, blommor, mail, SMS, kort och brev.

 

Det som hänt oss är varje förälders mardröm.

Helena skulle fyllt 22 nu i april, hon var vuxen men hon var fortfarande vårt barn.

Vi  frågar oss fortfarande varför men framför allt saknar vi Helena oerhört mycket.

 

Samtidigt vet jag nu att man kan klara även detta.

Livet går inte vidare men ett nytt liv tar vid.

Det blir annorlunda, inte riktigt det jag ville, men det har alla förutsättningar att bli ett bra liv.

 

Från i dag  jobbar jag  2 timmar/dag.

Det går bra att prata med mig om det som hänt. Men jag vet att det kan vara svårt att veta vad man ska säga och ni behöver inte säga något heller.

Ni behöver aldrig vara rädda för att ni råkar ”påminna” mig genom att säga fel saker.  

 

Det känns bra att vara tillbaka, om än litet pirrigt. Och jag är här för att jobba.

 

Än en gång tack!
/Eva Wedberg"


Tommy skickade tidigare ett mail till sina kollegor och tackade för deras stöd. Jag har lovat att inte publicera det mailet i min blogg men några rader fick jag lov att ta med:


"Exempel på klyschor:


Var inte ledsen, livet går vidare

-Var stark, livet går vidare


-Älta inte och sörj inte för länge, livet går vidare


-Tiden läker alla sår och livet går vidare


-Håll dig sysselsatt. Livet måste gå vidare


-Livet går vidare


 



Jag har tidigare förlorat min pappa och min bror.


Självklart går livet vidare, annars har jag inte skrivit detta.


Men det går vidare på ett annat sätt.


Och man blir inte starkare.


Bara tröttare.

/Tommy"


Till sist, den här magneten sitter på namntavlan utanför mitt rum på jobbet.

Jag köpte den förrförra sommaren när jag var på semester på Malta. Helena köpte en likadan.

Kort innan hade en nära kollega till mig, Eldina, gått bort i cancer. Jag var ledsen att hon var borta och tyckte det var orättvist att hon drabbats.


När jag såg magneten där i souvenirbutiken tyckte jag att jag nåddes av nån sorts insikt.

Naivt och barnsligt kanske, men jag känner mig fortfarande styrkt och glad när jag ser texten:



"You can´t stop the waves but you can learn to surf"



 

Av Eva Wedberg - 3 april 2013 07:41

Jag är åter från den lilla påsktrippen.

Det var skönt att komma hem.

Samtidigt blev det så tydligt att någon saknas.


Hundarna blev så glada när jag och Emilia kom. Och vi sade att nu är alla hemma igen.


Men - vi är inte alla. Vi kan aldrig bli det igen. Helena saknas och fattas.

Jag kunde inte berätta för henne om hur vi haft det, eller prata om hur hennes dagar varit.

När vi inte setts på ett tag (hände bara om en av oss var bortrest) så  hade hon alltid kommit på nåt nytt projekt där jag var involverad.


Igår när jag kom hem kastades jag för en stund tillbaka till 12 januari. Alla frågor om varför, självanklagelser, känslan av overklighet att detta hänt.

Och den stora, stora sorgen. Jag längtar efter Helena så oerhört mycket.


Jag har fått en hel del reaktioner på inlägget jag skrev om att man bör ha en lista över personer att ringa när man är i kris.

Vi har ju journummer uppsatta till läkare, hantverkare, bilverkstäder. Visst vore det toppen om vi också kunde ha det till vänner vi kan ringa när vi är i nöd.

Den 12 januari när poliserna var här frågade de oss om det fanns någon vi kunde ringa.

Den första halvminuten stod det still. Vem skulle vi ringa? Alla var väl upptagna med sitt?

Vi tänkte faktiskt så, vem skulle ha tid att komma en lördag?

Det visade sig att vi hade fel, alla vi kontaktade släppte allt för att stötta oss.

Återigen, de flesta är beredda att hjälpa om de får chansen.

Så gör en lista - och våga be om hjälp.


Nu är jag litet nervös. Jag ska åka iväg på min första arbetsdag.


Presentation


Jag heter Eva Wedberg. Jag är en vanlig 3-barnsmamma.
Den 12 jan 2013 rämnade världen då vår älskade dotter Helena tog sitt liv, 21 år ung. Bloggen handlar om hur vi hanterar saknaden efter henne.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6
7
8 9
10
11 12 13 14
15 16 17 18 19
20
21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< April 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards