Jag tog litet ledigt och åkte bort.

Det var skönt att bara koppla av.

Äta gott och ta det lugnt.

Det var väldigt hektiskt några veckor så det var välbehövligt.

Det märkliga är att Helena känns närmare ju längre bort jag reser.

Alla de resor vi gjorde tillsammans kommer tillbaka.

Alla frukostar på olika hotell. Hur vi frossade i bacon, ägg, mackor, croissanter.

Alla dessa båtutflykter vi gjorde. Fast vi lovat varandra innan att vi inte skulle.

Alla solstolar och pooler. All solkräm vi smorde oss med  - och varandra.

Alla kypare som skämtade och flörtade med tjejerna.

Alla turistbussar vi åkte. I London, Rom, Edinburgh, Malta, Turkiet......

Alla väskor vi checkade in. Alla köer vi stod i.

Alla gånger vi kollade passet och biljetten.

Alla gånger vi diskuterade och planerade nästa resa.

Alla gånger vi drack kaffe på Starbucks eller åt friterad kyckling på Kentucky Fried Chicken.

Alla gånger vi längtade hem.

Alla värdelösa souvenirer vi köpte.

Alla skratt, alla episoder.

Som den gången när Emilia var 11 år och beställde Cola på en restaurang men fick fel och fick Rom och Cola. När hon klagade att det smakade konstigt försökte vi övertyga henne om att det nog var för att det var Pepsi.

När vi så till slut fattade och ville byta påstod kyparen att Emilia beställt en drink.

När vi provade fiskpedikyr på Cypern.

När Emma och Helena red kamel i Tunisien och höll på att bli av med hela reskassan.

Alla katter vi matade på hotell och restauranger.

Och alla andra fina, fina minnen som finns för alltid.

....som när vi tävlade om att äta godisrem snabbast