Ännu en vecka har passerat.

Ännu en intensiv vecka.

Jag tänker hela tiden att - nu  ska jag kämpa de här dagarna så blir det lugnare sen.

Jag är van att ha det fullt upp under årets första 3 månader. 

Jobbar man på ekonomiavdelning så är det högsäsong den tiden. Hur man än planerar och förbereder så blir det stressigt och litet för mycket iallafall.

Till det kommer att jag är God man sen ganska många år tillbaka och det arbetet ska redovisas till Överförmyndaren i februari.

Jag är dessutom revisor för flera föreningar och det jobbet ska också göras nu.

Visst får jag till viss del skylla mig själv att det blir så mycket men samtidigt tycker jag det är roligt.

Och det är ju bara en del av året.

Förra våren var jag ju sjukskriven under hela bokslutsperioden så det  var aldrig aktuellt.

Däremot genomförde jag mina andra uppdrag. (Arvodesfritt är bäst att tillägga om någon undrar.)

Och det kändes bra i det skedet att kunna utföra något som var helt skilt från allt det jobbiga som hände.

I år har jag kört på som "vanligt".

Jag har dock varken kraft eller stesstålighet som "vanligt". Jag är mindre strukturerad, har svårare att komma ihåg detaljer och vad som är bestämt.  Det har varit ett hästjobb att få allt på plats. 

På något vis har det ändå fungerat. Kanske tack vare att jag tog en semestervecka mitt i och vilade upp mig.

Och mitt sifferminne och förmåga att analysera resultat är faktiskt i gammal god form.

Det är iallafall tur att NU lugnar det snart ner sig.

Den här helgen har varit lugn. Det var skönt att bara vara ett par dagar.

Vi har gjort vårfint på graven, planterat påskliljor och penséer. Minns så väl de första påskliljorna vi satte på graven förra våren. Tänk att det gått ett år sen dess.

Jag tycker den här vintern har gått väldigt snabbt. Kanske är det för att jag oroade mig så väldigt för den.

Med lugnet har också följt att jag känt mig mer ledsen än på länge.

Saknaden känns mer, jag längtar så förfärligt efter Helena.

   Jag tror man måste igenom en viss dos av sorg och saknad, Om livet snurrar fort är det lättare att hålla sorgen litet på avstånd men man kommer aldrig undan.