En helg jag tillbringat mesta tiden hemma.

Tvättat, städat och fixat sånt som blivit eftersatt under den hektiska våren.

Maken har åkt på en veckas motorcykelsemester.

Mycket tid med mig själv och därmed också tid till reflektion. Om allt och inget och naturligtvis Helena.

För första gången på länge har jag ältat vad jag kunde gjort annorlunda.

Var det fel att åka bort från henne en vecka då hon var ett år?

När hon skolkade i 7:an skulle jag ha varit mer bestämd.

Varför stannade jag inte kvar och såg hela Baksmällan 2 hemma hos henne när vi hade filmkväll?

Jag skulle ha varit mer påstridig när hon sade att allt var bra.

Jag skulle inte ha skakat av mig orostankarna jag hade veckorna innan.

Jag borde sagt ifrån mer när hon skaffade tuppkam och blev punkare.

Jag borde varit mer förstående när hon skaffade tuppkam och blev punkare.

Ingenting ändras, oavsett om jag ältar eller inte.

Men tankarna kommer i alla fall. Det är så grundläggande att man ska skydda sitt barn. Jag lyckades inte med det. Så även om jag vet att jag gjorde så gott jag kunde och ville det bästa så kommer det nog alltid att finnas en röst i mig som säger att jag inte gjorde tillräckligt.

Jag har också funderat över hur det skulle vara om Helena funnits kvar. Hur hade hennes liv sett ut idag?

Jag kan ju inte veta hur hon hade mått.  Ingen vet ju hur vårt liv ser ut framöver och vi kan inte heller veta hur Helenas liv blivit. Men på något vis utgår jag ändå från att hon mått bra.

Hon skulle vara 23 nu. Mycket vuxnare än 21, mer säker i sig själv.

Hon var inne på att plugga till lärare, jag tror hon hade gjort det. Eller också pluggade hon vidare inom vården till undersköterska eller sjuksköterska.

Oavsett så hade hon nog ett extrajobb för att stärka ekonomin.

Kanske skulle hon ha ett seriöst förhållande. Kanske på väg att bli sambo. Hon längtade efter egna barn och jag tror inte hon väntat så länge att skaffa det.

Jag är mer tveksam om hon haft hundarna kvar. De betydde väldigt mycket för henne men jag tror att hon med tiden skulle inse att hundarna tog för mycket tid och hindrade henne att göra andra saker.

Antagligen hade åtminstone den ena bott hos oss. Men det beror också på hur hennes liv sett ut i övrigt. Om hon pluggat eller bott på landet, vilket hon också drömde om.

Allt är bara spekulationer. Kanske nån sorts önsketänkande. Oavsett vilket så hade jag så gärna velat ha den vuxna Helena här och få följa henne.