Idag blev det regnfilm med Emilia när jag kom hem från jobbet.

Det var regnigt och mulet, en riktig kurardag.

Annars har det varit en ganska bra dag. Jobbet var roligt, mycket skratt med kollegorna. Jag tog till och med initiativ till att planera för en gemensam våravslutning med min avdelning. Och jag tycker det ska bli kul.

Det är fantastiskt att  känna få sig förväntansfull. Att se fram emot att gå ut med kollegorna. Att det känns meningsfullt att göra något roligt. Och att våga sig ut på stan utan familjen.

Mitt huvud fungerar också ganska bra för tillfället. Jag har ju väldiga problem med koncentrationen och för den delen också svårt att förstå saker. Jag känner att  jag börjar fungera allt bättre.

De första veckorna jag jobbade halvtid orkade jag knappt ta mig hem. Inte fick jag så mycket gjort heller.

Men nu märker jag en skillnad. Och jag märker att jag VILL gå till jobbet.

På samma gång fastnar jag hela tiden vid foton av Helena. Skänken i köket är fortfarande fylld med foton och andra minnessaker av Helena.

Jag står där och tittar och känner hur mycket jag saknar henne. Och jag funderar på vad hon och jag skulle gjort idag om hon varit här. Hundpromenader, handla på ICA, se på film.

De där vardagsbagatellerna som man tog för givet och trodde skulle vara för alltid.

"Alla de där dagarna som kom och gick, inte anade jag då att det var livet"         som nån klok skrivit.

Här kommer nu den fantastiska Gabriellas sång med Helen Sjöholm:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...