Den första tiden efter vi förlorat Helena så var det väldigt många som kom på besök för att visa sitt stöd óch för att sörja med oss.

Följdaktligen blev det också mycket fika och fikabröd, främst vetelängder.

Jag kommer ihåg att vi diskuterade om vi skulle kunna äta vetelängder i framtiden eller om det skulle påminna alltför mycket om den svåraste tiden.

Jag har hört talas om en kvinna som var på kräftskiva när hon fick besked att hennes dotter dött i en trafikolycka. Hon kunde aldrig äta kräftor igen.

Jag kan säga att min aptit på vetebröd är lika god som förut.

Däremot är det två maträtter jag inte gärna äter efter det som hänt   - åtminstone inte ännu.

Det ena är rullader. Den lördagen vi förlorade Helena, och som vi vet nu, precis i det ögonblicket, stod jag och stekte rullader till middag. Jag kommer ihåg att vi dukade åt Helena utifall hon skulle komma och vilja äta middag med oss.

Ingen av oss kunde sen förmå sig att äta upp resterna efter den middagen utan de fick kastas.

Svårast att äta är ändå tacos.

Tacos var Helenas älsklingsrätt som hon kunder äta flera gånger i veckan om hon fick.

Ofta när vi pratade i telefon så frågade hon vad vi skulle äta. "Om ni äter tacos så kommer jag".

Hon kunde äta hur många som helst. Hårda skal skulle det vara, och gräddfil.

Och så cola att dricka, så hon och Emilia kunde ha raptävling efteråt.

Det var så självklart att vi skulle ha tacos på minnesstunden efter Helenas begravning. Kvälllen innan stod Monica och Åsa och brynte 17 kg köttfärs.

Jag har fortfarande kvar både färs, sås, riven ost, kryddor och skal från minnesstunden.

Det tar emot så väldigt att äta tacos, det är inte detsamma utan Helena.

Vi har ätit det nån gång det senaste halvåret. Tidigare hade vi det till middag minst ett par gånger i månaden, ofta fredagar. 

Kanske kommer lusten för tacos tillbaka . Men vi skulle absolut inte kunna äta det på en fredag.

En av otaliga tacomiddagar  med Helena

Dukat för minnesstunden

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...