Idag är det 21 år sedan min pappa gick bort.

Han var nästan 80 år när han efter en god söndagsmiddag fick en hjärtinfarkt som han inte klarade.

Min pappa var inte  den som syntes och hördes mest. Han tyckte om att sitta på "kammarn" och lösa korsord och lägga patiens. Han var överhuvudtaget mycket duktig att spela kort och kunde lista ut vad alla medspelare satt med för färg på handen. Han tittade på all sport som visades på TV, även om han ofta somnade ifrån.

Det var länge sen pappa dog så händer det fortfarande att jag tänker på vad han skulle ha tyckt om vissa saker. Eller önskar att han var här så jag fick berätta vissa saker för honom.

Hittade den här suddiga bilden på pappa. Han sitter i sin älskade roddbår och ska lägga nät  i #Hungesjön

Jag har varit hos kuratorn idag. Det var första gången efter sommaruppehållet. Hon tyckte det var roligt att träffa mig  för jag hade gjort så stora framsteg. Hon uttryckte det naturligtvis inte så utan "jag har kommit en bra bit längre i mitt sorgearbete".

Jag är tydligen bra på det här med sorgearbete. Jag har en frisk sorg  för jag blundar inte för det som hänt och fastnar heller inte i det negativa Jag har kontakt med mina tankar och känslor.

Nu raljerar jag naturligtvis. Men jag vet att det är bra för mig med kuratorssamtalen. Det är bra att vädra alla jobbiga tankar som dyker upp i huvudet och få bena ut vad det handlar om.

Nu har jag bokat tid en gång i månaden hela hösten. Efter det får jag se vilket behov jag har.

Jag är också sjukskriven 25% ett par månader framåt. Det går bra att jobba som jag gör nu men jag är definitivt inte beredd att gå upp i tid.

Jag är ganska trött när arbetsveckan är slut.

Till sist vill jag visa att jag faktiskt varit litet flitig med stickorna i sommar.

En sjal och ett par raggsockor har det blivit.