Ikväll har vi haft julfest på jobbet. Det var trevligt och fint ordnat på alla sätt. På mitt jobb har vi en internationell prägel även på maten så julbordet bestod av lika delar svensk och libanesisk mat. Skinka, sill och jansson samsades med hummus, vindolmar och lammspett. Mycket godare och snällare mot magen.

Jag tänkte på att förra julfesten på jobbet kom Helena och hämtade mig.

Det var den 6 december, dagen efter det stora ovädret som lamslog Sverige. 

Helena hämtade mig nästan alltid de gånger jag inte hade bilen. Hon gjorde det för att vara snäll men också för att hon ville jag skulle komma hem så fort som möjligt. Hon brukade ringa och fråga vilken buss jag skulle ta hem. Och efter en stund den obligatoriska frågan :" Vill du att jag hämtar dig istället?" och mitt obligatoriska "Ja gärna"

Det är ändå fantastiskt hur vi människor är skapta att läka och komma igen efter svåra förluster. Jag kan fascineras av att jag tycker saker är roliga och trevliga och att jag har förmågan och kraften att verkligen se fram emot så mycket.

Det är en stor gåva att få känna så. En förhoppning är väl att jag blivit litet klokare av det som hänt och att jag kan njuta bättre av de goda stunderna.

Det innebär inte på något vis att jag glömmer Helena eller saknar henne mindre.

En fin händelse ikväll var ett långt samtal med en kollega kring det som hänt mig. Det var modigt av henne att komma fram i ett sånt sammanhang och ta upp en så pass svår sak.

Jag skulle aldrig ta upp förlusten av Helena själv i en sån situation men uppskattar mycket andras genuina intresse och omtanke.

Det visar också att det finns plats för både fest och glam och allvarliga samtal på en och samma gång.

Dansgruppen Parvaz stod för underhållningen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Älskade vännen!! Så länge sen jag skrev här. Idag är det din födelsedag, ännu en utan dig. Det är 10:e gången vi inte kan fira dig. Om du fått vara kvar hade vi firat din 31-årsdag idag. Men du är för alltid 21, litet vilsen och inte riktigt vuxen. J...

Älskade Stinta!   Det är så obegripligt, ytterligare en födelsedag utan dig. Jag börjar tappa räkningen hur många gånger du inte varit med. Jag tror det är den åttonde gången nu.  Det har flera gånger varit dramatiskt runt omkring den här dagen...

12 januari. F**ng j**a dag. Sju år idag sen katastrofen. Det är helt otroligt att det gått sju är. 12 januari kommer aldrig att bli en bra dag. Inget den dagen kan uppväga att Helena lämnade oss den 12 januari 2013. Jag vet inte om ni sett filmer...

     28 år idag 28 år, bara två år till 30. När du lämnade oss var du mindre än två år äldre än 20. Och du är för evigt 21 år, det var de år du fick här hos oss. Eller snarare de år vi fick med dig. Daniel din storebror som föddes 19 månade...

Helt plötsligt är vi här igen. 11 januari, imorgon 12 januari. Det har gått ytterligare ett år. 5 år. Det är svårt att förstå. Så kort tid och ett helt liv på samma gång. Jag mår bra nu. Livet är gott på så många sätt. Jag är glad för det mes...