Hemma från ett jättetrevligt dygn i Sörmland.

Jag och Emilia möttes av Sanna vid tåget i Katrineholm. Vi tog först en shoppingrunda där vi alla tre fyndade nya klänningar.

Vi gick också runt i stadsparken och beundrade alla fantastiska rhododendron som stod i full blom.

På kvällen visade Sanna mig runt i det vackra, bördiga landskapet runt Julita.

Vi passerade också Fogelstad där den så kallade Fogelstagruppen verkade under förra seklet. Det var  en grupp framstående, högutbildade kvinnor som ansåg som ansåg att svenska kvinnor inte hade tillräckligt inflytande i det svenska samhället. De startade och drev därför "Den kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad" från 1920-talet till 1950-talet.

Journalisten Ulrika Knutsson har skrivit en bok om detta som jag läst och jag har även hört henne föreläsa i ämnet. Så det var intressant att se platsen med egna ögon.

Så pågår prinsessbröllopet för fullt idag. En stor glädjedag för många rojalister.

Jag är inte så förtjust i att vi har monarki men kan inte låta bli att ha TV:n på och följa det litetgrann.

När Victoria gifte sig var jag till och med inne i Stockholm och tog del av festligheterna.

Det är en hel del som har förändrats  på de tre år som gått sen det bröllopet.

Den allra största skillnaden är så klart att Helena inte finns här längre. Hon skulle inte bry sig ett dugg om bröllpet det vet jag, hon tyckte det var helknäppt med dessa kungligheter.

När jag tittade kom hon  ändå till mig i mina tankar.

Nån vecka innan Helena lämnade oss hade Tommy en dröm att han förde fram henne till altaret när hon gifte sig. Hon var så väldigt lycklig i drömmen. Han brukar inte komma ihåg sina drömmar men den här hade fastnat.

Naturligtvis kom det för mig då kungen förde in Madeleine i kyrkan.

Sen Madeleines namn. Madeleine Terese Amelie Josefine (med reservation för min stavning)

Madeleine och Terese, Helenas kära kusiner. Hon och Terese är födda samma år och döptes samtidigt.

Amelie, Helenas härliga kompis från högstadiet.

Och så Josefine. Helena döptes till Helena Josefine Margareta. Och det var vad hon hette. När hon fick post från myndigheter och annat så stod endast namnen Helena Margareta. Vi funderade inte så mycket på det utan trodde mest det var för att det inte skulle bli så långt som det stod bara två namn, det första och det sista.

Det är först nu efter hennes död som vi förstått att namnet Josefine aldrig blev registrerat.

Det känns så fel att det var så. Som att ett av hennes namn tagits ifrån henne utan att hon kan försvara sig. Hon heter nånting annat än vad hon själv kallade sig.

Grejen var också den att hon tyckte om namnet Josefine men inte Margareta, hon pratade om att hon skulle försöka ta bort det.

Och nu ser jag på TV:n att regnbågen letat sig till Drottningholm i slutsekunderna av sändningen.

Helena, Josefine Margareta, är det du som letat dig dit?

Rhododenron i Katrineholm

Jag i Fogelstad

Sanna