Sista veckan innan semestern.

Känns skönt, även om jag inte jobbat särskilt många timmar denna vår.

Jag är halvt sjukskriven fortfarande. Jag jobbar litet mer än halvtid bara för jag tycker det är roligt och för att komma in i jobbet mera.

Jag hade tänkt att gå upp i full tid efter semestern. Jag inser dock att det inte kommer att funka. Det är ett jättesteg att gå från halvtid till att jobba fullt. Kanske inte så mycket för antalet timmar men för att det automatiskt höjer förväntningarna på arbetsinsats. Att jag ska jobba fullt ut som förut; med personalansvar, deadlines, delårsbokslut och så vidare.

Så jag ska se till att skynda långsammare än vad jag tidigare tänkt.

Samtidigt börjar vi så smått jobba oss in i det nya livet. Livet efter Helena. Livet utan Helena. Livet vi ska leva nu. Försöka hitta ett sätt att skapa oss ett bra liv med de nya förutsättningarna.

Utan Helena, som vi egentligen inte kan vara utan. För hur ska vi stå ut utan henne?

Det är omöjligt att vara utan Helena. Men vad ska vi göra?