Idag är en sån där tycka synd om mig-dag.

Mellankolisk, inte så uppåt-dag.

Det är inte så att jag inte tagit mig till jobbet, eller inte orkat laga mat eller prata.

Men det känns trist. Och jag saknar Helena nåt förfärligt idag.

Jag vet inte varför det kom så starkt idag. Kanske var det för att jag drömde om henne och hon kändes närmare ett tag. Kanske  är det för att jag känt mig rätt OK några dagar och därför måste en sån här dag komma.

Kanske är det för att jag fick en flashback till ett tillfälle i höstas då det for genom mitt huvud att jag tyckte Helena såg ledsen ut. Jag viftade bort det då. Nu önskar jag det tillfället skulle komma tillbaka så jag kan göra om och göra rätt.

Kanske är det för att Ronja är här. Jag tycker så mycket om Ronja. Hon är rolig och busig och jättesnäll. Men hon påminner så starkt om Helena.

Och när jag ser Ronja och Max tillsammans blir det ännu tydligare att Helena inte är här.

Jag är så ledsen för Helenas och Ronjas skull att de bara fick en sommar tillsammans. Jag är ledsen för att Helena inte är här och ser hur fint Max och Ronja utvecklas. Nånting som hon lade grunden till.

Jag är ledsen att Helena inte kommer att vara med på min födelsedag om en månad.

Jag längtar tillbaka till då hon jobbade på hemtjänsten och tittade förbi här på sin rast för att äta.

Jag längtar tillbaka till när vi gick med hundarna.

Jag längtar tillbaka till när vi tjafsade.

Jag längtar tillbaka till när Helena fanns här.

Jag längtar efter Helena!!!!

Med Max och Ronja - och knäjeansen

Med Emilia och kusin Emilia på Grönan

I bilen