Dessa dagar avlöser skolavslutningarna varandra. Jag tycker om skolavslutningar. Det är något hoppfullt  över det och jag kan ibland få den där känslan av lyckopirr jag själv hade när jag var barn. Att ha hela sommarlovet framför sig.

Daniel började första klass 1996 och den dess har vi haft skolbarn i familjen oavbrutet.

Idag har Emilia slutat 7:an och det var första gången på alla år som jag inte var med vid avslutningen.

Det kändes litet vemodigt men jag räknar med att få återkomma om ett par år när hon slutar 9:an.

Samtidigt tänker jag på när Helena slutade 7:an. Då var jag faktiskt där, mest beroende på att Daniel gick ut 9:an samtidigt.

Vid den tiden var Helena inne i sin punkperiod. Dagen till ära hade hon sin "värsta" mundering med kläder i trasor, stora svarta kängor och rakat hår.

Daniel å sin sida var dagen till ära klädd i kostym.

Så det var verkliga kontraster. Min svägerska Monica var med eftersom kusin Jimmy gick i samma klass som Daniel.

Vi tappade nästan andan av Helenas uppenbarelse.

Vi skrattade och kunde inte få  in i skallen att Helena och Daniel var syskon.

Å andra sidan minns jag också en avslutning när Helena gick ut 2:an och Daniel 4:an.

Den gången blev jag och Daniel kallade till rektorn efteråt. Rektorn hade bett Daniel ta av sig kepsen, varvid han bad henne dra åt helvete. Så kepsen blev konfiskerad och vi fick en avhyvling av rektorn.

Den gången var det Helena som tröstade mig och som tog hand om Emilia som satt i vagnen.

Jag har få bilder från Helenas punkperiod. Hon ville inte gärna prata om den tiden och jag misstänker att hon deletade vissa bilder. Så jag har inga bilder från avslutningen men några smakprov på hur hon kunde se ut kommer här: